fredag 6 februari 2009
Liten...
...i L:s mage....mådde fint! Åhh va jag längtar efter att få träffa lillplutt. En annan liten krabat jag längtar efter är den som växer i Saras mage. Tänk, L å S kanske gör en Fia-Annelie, å tajmar in förlossningarna med bara några timmar emellan (inte för att vi försökte tajma på något sätt, bara blev så).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Å jag längtar mä, super mega mkt!!!!
SvaraRaderaSom sagt, det var verkligen en lättnandens suck efter att ultraljudstanten sa -So far so good!
Det är en mäktig och väldigt speciell känsla att se barnet röra sig på skärmen och sen försöka få in i mitt huvud att det är i min mage (och inte bara på skärmen) som detta sker. Efteråt när jag och Martin stod å tittade på den lilla bulan under naveln känns ekvationen svår att få ihop...
Den 6 februari var en lycklig dag som jag alltid kommer att minnas!!
Puss å kram