Det var längesen...

...bebi-ligan träffades över en lunch på Gränby. Men idag slog vi till med en date. Fia Hedda Jossan Tuva Neo å jag... Lunch? Bakad potatis, såklart! Det var nice å få se alla deras söta face igen. Neo fick en helt-apropå-present av tant Fia. En jättefin body å en mysig vårmössa. Mamma Annelie blev så glad...att Neo fick svida om till den fina bodyn direkt när vi kom hem. Å han verkar lika glad som jag :) Tack Fia!

Det här med helt-apropå-presenter. Jag är dålig på det. Alldeles på tok för dålig. För jag vet ju hur glad man blir. Överraskningar över lag är något jag ska jobba på.

På vägen hem från gränby träffade jag å Neo en hund. Tim. Han var söt och STOOOR. Så stor att han utan problem kunde sticka in huvudet i vagnen å snusa på N. Neo...tittade storögt på hunden. Ja, en sån skulle vi ha här hemma....om det inte vore för min dumma allergi.

En sån här stor hund träffade vi:
Världens största hund är 107 cm i mankhöjd. Gisses, stor som en häst! Tänk då lilla Boo-Boo som bara är 10,16cm hög! Minimini!!!