Älskade lilla skitunge! Tänk att hon fyller två år. Det är helt ofattbart. Hur gick det till? Vad hände med tiden? Hon är helt klart en tuff tjej i lyxförpackning. Världens finaste lillskrutta!

VÅÅÅÅÅR!

Trots de analkande snöflingorna som de spår till kommande helg så vågar jag påstå att det är vår. Underbara vår. Som jag har längtat!

Det är nu familjen kommer ur idet och dammar av sig vinterfasonerna. Nu är det pigga friska vårtag som gäller. På många sätt och vis.

Check!

Farmakologitenta. Check! Så jäklarns skönt å ha den gjord. ( ja, det gick fastän jag har en sambo som ibland är en nöt ;)

Nu är det bara å sadla om inför nästa tenta. Imorgon. Specifik sjukdomslära och förskrivningsrätt. Jag vet inte varför. Men morgondagens tenta känner jag att jag lika bra kan göra omtenta på. Det gör mig inget.

Å så var det dära individuella pm:et som också ska lämnas in imorgon. Ligger tyvärr lite efter med det å hoppas att lärarna inte totalsågar mig om det kommer in ett par dagar sent. Så jag vet vad jag ska göra i helgen iaf.

Tittar ut. Det snöar. Minusgrader. Förra året i denna tid var det ännu kallare å massa mer snö. Det var när vi fick tillträde till stugan å fick elda som tokar för att få upp värmen. Nu är det behagligare ute. Klagar inte. Men trots att snö å vinter kan vara alldeles underbart så längtar jag.Längtar till vår. Sommar. Värme. Att bara ta klivet utanför dörren. Precis som man är. Inga overaller. Inga termovantar. Inga vinterkängor. Nej. Barfota å klänning. På sin höjd ett par solbrillor.

Arg mitt i natten....

Hur f*n kan sambon sova så jä**a hårt att han inte hör barnen tokskrika? Ber om en natts ostörd sömn inför tenta. Men nej. Mission impossible för honom. Hur kan man ha ett skrikande barn fem centimeter från örat och inte höra? Hur går det till? Måste ha den största vaxproppen i historien.

Tack för den herr T.

Så. Nu kan jag nog somna om.

Vardagen är inte alltid rolig.

Skolan tar inte alla mina vakna timmar på dygnet. Men tydligen tillräckligt många timmar för att Neo imorse var ledsen, grät, å inte alls ville gå till förskolan. Han ville vara hemma å leka med mamma. Å han tyckte absolut inte att jag skulle åka till skolan. Kanske är det bara så att vardagen hunnit i kapp min pöjk efter julledighet? Men iaf....

Det händer mycket inom storebror nu. Det kommer korta perioder med lite lugn men ofta är det känslostormar. Raseriutbrott, besvikelser, krokodiltårar och skrikattacker. Frustrerad över att ha en mamma och en pappa som aldrig förstår. Nya funderingar och frågor varje dag. Å mamma är dum å mamma är snäll.

En kille som väljer rosa framför blått, kramar den han vill, inte låter sig charmas om han inte är på humör. Som bestämt vet vad han vill ha på sig varje morgon och som är ännu säkrare på vad han INTE vill ha på sig. Som plötsligt lägger pussel, snabbare än vad jag kan och som älskar att bygga olika skapelser av lego. Fast det bästa han vet är ändå att retas med lillasyster! Det finns inga ord för hur tokmycket jag älskar honom!

Besviken på snöslask å besviken på tomten.

Julen var mysig. Alla blev glada över att få träffa tomten. Så här i efterhand så har det kommit fram att Neo var lite besviken på honom. Besviken för att han inte fick den där "dumma spindemannen dräkten" som han skulle ha på sig när han var arg. Men jag är övertygad att han kommer över det. Å att han kommer att förlåta Tomten eftersom han kom ihåg att ge Neo en rosa gitarr med Blixten bilder på. Å då kan man väl inte annat än att förlåta?

Snöslask snöslask. Vad är det med denna vinter? Kan vi inte få en vecka med snö? Bara en endaste. Så vi kan få bygga snögubbar som inte smälter på ett par timmar, åka pulka nerför snötäckta backar å få va ute å leka så det biter i kinderna av kylan så att man blir sådär härligt rosig. En vecka...eller två. Det är lagom. För mig.

Nytt år. Nya löften. Nya händelser. Det finns mycket att se fram emot det här året. Mitt nätverk kommer definitivt att växa. Från olika håll och kanter kommer det att poppa upp nya små liv. Jag längtar efter att få träffa dom allihopa.

Vissa saker är väl kanske mindre roliga. Å är det något jag lovat mig själv så är det att ta vara på och uppskatta vår tid. Den är sårbar. Alltid.

Lillskruttan som i våras grät bara en främmande person tittade på henne har kaxat på sig. Inskolningen har gått så in i basken bra. Inte en tår. Inget annat än en glad tjej på upptäcktsfärd som glatt vinkar hej då till papi. Jäklarns vad stolt jag var idag på mötet när förskoleläraren berättade hur imponerad hon var av våran lilla tjej. "En nyfiken, trygg och bestämd tös som vet vad hon vill". Ja, det är Sally det!

Jullov....eller?

Lusten att skriva några rader här har inte infunnit sig på länge. Men i och med att jag mentalt tagit jullov från skola så kände jag att jag allt kan göra ett avtryck.

Det rullar på. Allting. Vi var en av de lyckliga som fick plats i januari till Sallybally på förskola. Så nu är det dags för lilltjejen att också få sig ett privatliv. Å det ska hon väl få tycker jag.

Igår var det den 13:e december. Lucia. Fastän det var höstrusk ute.