ESTO

En ybertrevlig dag i Stockholm blev det för mami å mig igår. Kanske inte så mycket shopping som jag hoppats...men dock en klänning till mig å ett par fynd åt N. Man åker till en annan stad. Tror du inte att man kommer hem med HM-kassar ändå!? Ja, det är konstigt det där...

Förrutom shopping mös vi med ett glas vin i handen på Pumpen. Luktade på våren i den underbara solen. Å strosade runt. En lunch med min kusin C som jag inte sett på si så där 10år. Det var riktigt kul att få växla några ord med henne. Avslutade dagen/kvällen med en thaimiddag.

Sååå mysigt. Bara mami å jag. Helt enkelt!

Helt matt..

...blev jag efter denna kväll. Lina hintade att det var rea på Barnens hus. Eftersom N växt ur sitt babyskydd så åkte vi dit i hopp om att kunna göra ett fynd. Där var det kalabalik. Folk slet å drog till höger å vänster. Det var sjukt mycket folk, det var sjukt varmt å N var sjukt trött. Å det var milslång kö till kassan. Men det var det värt. Kom hem med en bilbarnstol rikare (eller fattigare!?), 1000spänn i rabatt.

Idag var även Neomamis domedag. Inskrivning på Viktväktarna och därmed vägning. Kan ju säga såhär. Har aldrig (i mitt ogravida liv) vägt så mycket som jag gör nu. Så det är inte en dag försent...att ta upp kampen mot överflödet. Säga vad man vill om dessa sektmöten (ja, för det är lite sektvarning)...jag blir peppad till tusen av att gå dit å träffa andra liktjockade som jag. Å att få se dom som nästan är i mål. Det funkar för dom...då ska det funka för mig! Bara man ger sig fan på det! Å det gör jag....ger mig fan på att jag ska gå ner i vikt! Första delmål -5kg!

Dags att nanna kudde. Så att jag orkar med en heldag med mami i vår kära huvudstad. Ska bli sååå nice. En heldag...å bara få vara Annelie.

En bit choklad...

...hade varit gott till kaffet nu såhär efter lunchen. Men chokladbiten passar inte längre in i mitt nya leverne. Så en slät kopp får det bli efter maten. Äta lunch...hemma...hörde heller inte till min melodi förut. Men gör nu!!!

Förr var det frukostmackor...å sen kaffe kaffe kaffe. Hela dagen. Kvällsmat alldeles för sent å gärna snacksa lite framför dumburken. Åt helt enkelt för lite för sällan och kanske en aning...för onyttigt.

Så första steget blir, att äta regelbundet. Börjar med frukost-lunch-middag. Men ska jobba på att få i mig mellanmålen också.

Någon annan som jobbar på rutinerna med frukost, lunch å middag, är lilleman. Biff stroganoff..är hittills favoriten:

Det var längesen...

...bebi-ligan träffades över en lunch på Gränby. Men idag slog vi till med en date. Fia Hedda Jossan Tuva Neo å jag... Lunch? Bakad potatis, såklart! Det var nice å få se alla deras söta face igen. Neo fick en helt-apropå-present av tant Fia. En jättefin body å en mysig vårmössa. Mamma Annelie blev så glad...att Neo fick svida om till den fina bodyn direkt när vi kom hem. Å han verkar lika glad som jag :) Tack Fia!

Det här med helt-apropå-presenter. Jag är dålig på det. Alldeles på tok för dålig. För jag vet ju hur glad man blir. Överraskningar över lag är något jag ska jobba på.

På vägen hem från gränby träffade jag å Neo en hund. Tim. Han var söt och STOOOR. Så stor att han utan problem kunde sticka in huvudet i vagnen å snusa på N. Neo...tittade storögt på hunden. Ja, en sån skulle vi ha här hemma....om det inte vore för min dumma allergi.

En sån här stor hund träffade vi:
Världens största hund är 107 cm i mankhöjd. Gisses, stor som en häst! Tänk då lilla Boo-Boo som bara är 10,16cm hög! Minimini!!!

Semla eller inte idag...

...jag har bestämt mig! Har under en tid laddat. Å nu, mer motiverad än någonsin...så tar jag upp kampen mot överflödiga kilon. Från och med idag tar jag vägen mot ett lättare, snyggare...men fram för allt ett hälsosammare liv. Kommer att snubbla 1000 x om på vägen. Men nu har jag tagit ett av dom största stegen...att ta tag i det!!! Så bye bye soffpotatis å hej till en sundare tjej som unnar sig...men inte varje dag...inte alltid!

Semmeldagen..

...heter det om du frågar mig. Kan även beskrivas så här: Fettisdagen (den feta tisdagen) är tisdagen efter fastlagssöndagen och den sista dagen före den kristna fastan; dagen mellan blåmåndagen, tidigare ibland även kallad bullmåndagen, och askonsdagen. Att det är sista dagen innan påskfastan har givit upphov till traditionen att denna dag, och ursprungligen bara denna dag, äta semlor, även kallade fastlagsbullar eller fettisdagsbullar. Eftersom dessa bullar gjordes av vetemjöl (vitt mjöl) kallas denna dag också ”vita tisdagen”.

Hur som helst...semlan är ingen favorit hos mig. Men om någon råkar komma förbi med en idag, ja, då äter jag den...dagen till ära ;)



(Hörde precis på Nyhetsmorgon att i Sverige äts det idag över sex miljoner semlor...huaa!)

Ännu en helg har ...

...passerat och det är åter måndag. Konstigt att jag som är föräldrarledig känner av att det är måndag. Menar, det är ju lite annorlunda för dom som åter åker till jobbet efter en ledig helg. Men visst är måndagar lite tråkigare än alla andra dagar?

Helgen har iaf varit superdupertrevlig. Tjejkväll, som sagts, på fredagen. Lördagkvällen spenderades över en god middag i Storvreta. Ja, middagen var grymt god...har redan frågat efter receptet ;) Igår...mös lilla familjen hela dagen tillsammans. Vräkte i mig en pizza på igårkväll...låg sen å dreggla på kudden redan strax efter klockan nio.

Ni som känner mig vet vilken morgongris jag varit...kunnat ligga i sängen till mitt på dagen. Neo har ju inneburit lite tidigare morgnar än så....å då har det allt efter som blivit tidiga kvällar för mig också. Jag tycker det är jätteskönt med nya rutiner. Tidig morgon..tidig kväll!

För exakt ett år sedan...

...var jag här:


Stekande sol, ca 35-40 grader, kritvita stränder, palmer, plaska, snorkla, karibiska havet, vågor, god mat å bara lata oss. Tobbe drack tequila, solöl å en massa goda drinkar. Jag, gravid med Neo i magen, fick nöja mig med sodawater...men desto mer god mat ;)

I`m talking Mexico!!!

Jag längtar...efter sol, vår...å sommar...å lite ljus. Trots underbara vinterdagar!

Neos snor flyttade in till min näsa...

...för ett par dagar sedan. Hade det inte varit för att jag preparerat i mängder med mitt hemliga vapen så är jag övertygad om att jag hade blivit dunderförkyld. Men nu är jag bara lite snorig, har lite ont i halsen å är lite hängig. Så tack Echinagard för det!!!

Medan jag är hängig å försöker ta det lite lugnt här hemma...så är det någon annan som lever rövare:


Att ta det lugnt behövs för å va i form för den stundande kvällen med massa chicks from Bigvreta. Ska bli megakul med en riktig tjejkväll. Å det var inte igår vi träffades!

Jag kan inte låta bli att le!

Likt Fia vet jag att amningen inte behöver vara det bästa för våra små. Men som hon skriver så blir vi itutade redan från BB, att...amningen är det absolut bästa. Att det är såå mysigt å så är det ju såå bra för relationen mellan mamma å barn. Inte konstigt att när mamman väl är hemma från BB med sitt barn både kan bli besviken och få dåligt samvete...över att amningen inte alls blev sådär mysig som det sagts å att ungstackarn skriker av hunger. Att bröstvårtorna blöder och varar och gör så jäkla ont att man vill skicka ungen genom väggen...talas det inte öppet om. Nä, amning...är sååå mysigt!

Inte nog med att BB är amningshysteriska. När man väl gett upp amningen å gått över till att ge lillen ersättning, ja då kommer nästa moralkaka. På ersättningspaketet!!! Någon j*kla prutt på "ersättningsfabriken" har också roat sig med försök att ge ickeammande dåligt samvete (eller så är personen ifråga bara allmänt korkad):


Ja, jag kan bara le. Så ni där ute som ger era bebisar ersättning: Glöm inte bort att bröstmjölk är den BÄSTA maten för det lilla barnet (men det lär ni ju inte glömma eftersom ni blir påminda om det varje gång ni öppnar en ny tetra till era små)!

Vilken tur jag har då att Neo aldrig var "det lilla barnet"! ;)

Med vännerna på stan!

Det blev en heldag på stan idag. Först träffade vi Åsa å hennes Elsa å åt lunch på Bredbar. Alltid lika kul å träffas. För varje gång vi ses så hinner man se hur våra små växer. Elsa är ett riktigt charmtroll. Glad, sprallig å busig..å en riktig sömntuta ;)

Sen när det var dags att gå hem...så stötte jag å Neo på Maria av en slump. Så då blev det en kaffe på Panini. Maria är grymt duktig. Har tagit upp kampen mot cigaretterna..å har gett sig den på att sluta...en gång för alla. Å hon kommer att fixa det. Är jag helt övertygad om. För när den kvinnan väl bestämt sig, ja då ger hon sig inte alltför lätt. You go girl!!

Väl hemma igen käkade vi mat...alla 3.

Bus i badet. Efter en dag med inte alltför mycket sömn så somnade Neo innan han knappt hunnit lagt huvudet på kudden. Däck i vaggan!

Å nu ska jag ge mig på mössan...igen.

Jag lyckades..

...lägga upp masker igår. Å så stickade jag tre varv. Sen insåg jag att jag höll på att göra en mössa till mig själv (dvs away to big for Neo). Så då blev jag sur...å rev upp allting.

Började om från början. La upp masker. Stickade ett par varv å insåg än en gång att den blir för stor. Men nä, nu orkar jag inte sticka om. Neo får helt enkelt ha en för stor mössa. Men jag ska iofs inte tvinga honom att ha den på sig ;)

Har insett att utmaningen blir inte att sticka en mössa ... Nej, största utmaningen kommer bli att få den jämn (eller kanske i rätt storlek). För mig blir ena varvet löst...å sen blir ett halvt varv med supersmå öglor. redan efter tre varv är mössan vågig. Aja...det är iaf fina färger ;)

Nä, nu ska jag passa på å hoppa in i duschen medans N sover sin förmiddagslur. Sen bär det av ner på stan!

Ha en skön dag alla!

Det är konstigt det där..

Ja, det här med antal besökare på bloggen. Jag skriver för nära å kära men om någon anonym skulle hitta hit så är denne också välkommen, så klart! Skriver jag om mig, Neo och våran vardag...då läser mina kära anhängare. Dom som är intresserade av hur vi har det och vad vi hittar på om dagarna.

Skriver jag däremot om ett hett brinnande ämne...något som väcker lite eftertanke, ja, då trillar läsare in från både höger å vänster. Jag bara undrar. Hur hittar folk hit? Sitter folk å letar efter bloggar som debatterar specifika ämnen? Eller googlar man? Hmm..men egentligen...skitsamma! Det var bara en fråga som dök upp när jag satt å stickade ;)....

Idag..

..tog vi bussen ut till mamma/mormor. Det blev en heldag med bus, lunch, bus, middag och...en lektion i stickning. Vem kan bli en bättre lärare än sjävaste stickmästaren. Kolla bara på den här underbara koftan Neo fått av mormor:


Åkte därifrån med 2 stickor i min hand, raka vägen till affären, för att köpa garn. Så nu ska här stickas. Mössa å raggisar! Jag lovar att visa resultatet av min nya färdighet när dom är klara. Å den som vill...är välkommen till Annelies stickskola ;)

Min vän F...

...dvs Fiafilur vet även hon hur tröttsamt det kan vara med allas kommentarer om sin bebis. Fast hon har fått höra precis tvärtom. Inte vilken STOOOR bebis hon har utan vilken LITEN bebis hennes tös är. Även det måste vara sjukt irriterande. Så Fia har såklart undrat (när jag berättat om alla nötters kommentarer om Neo) om jag blivit påverkad av vad dom sagt...om jag blivit orolig. Ja, hon vet ju hur påfrestande det kan vara, men att orolig är det sista man ska vara...för vi ser ju hur bra våra små mår. Hon har ju precis som jag...tyckt att dom varit nötter med deras kommentarer. Å som hon skrev : "Skitabra skrivet gumman! Ett viktigt inlägg. Spädisar ska/kan inte bantas!!!!!
& varför ska människor alltid kommentera våra små - vad *pip* spelar det för roll om dom är små eller stora så länge dom mår bra?!
Dom är lika fina oavsett!
Puss på dig och Neo!"

Ja, hon undrar...å även jag. Varför ska våra små alltid kommenteras?
/a

Sjuka vikthysteri!

Igår var jag som sagt å hälsade på mitt jobb, för att förlänga min föräldrarledighet. Jag konstaterar:

Nr 1. På ledighetsansökan så skulle man kryssa i anledningen till ledigheten. Man kunde välja mellan "Vård av barn", "Föräldrarledighet" eller "Pappaledighet". Men hallå? När slutade pappor att vara föräldrar??? Vilken jäkla nöt som utformat den ansökan!!! H*n borde skämmas!

Nr 2. Att samhället är sjukt! Sen när blev det ok att banta en bebis? En arbetskamrat hade en "tung för sin ålder bebis". Deras BVCsköterska tyckte att det var dags att börja banta 4 månaders bebisen. Men hallå (hallå nr2)?? Så det skulle alltså vara ok att banta en bebis på 4 månader? Frågar du mig så svarar jag:Nej!!! Herregud, det är ju sjukt...tycker iaf jag!

Tycker det är tragiskt att vikthysterin börjar redan på bebisnivå. Ännu mer tragiskt tycker jag det är när jag tänker på alla föräldrar som lyssnar på BVC:s råd om att banta lilla bebisen... Går dom hem å slutar ge ungen mat så att den inte blir mätt? Kommer bebisen få skrika sig hes för att föräldrarna vill att deras bebis "ska passa in"? ...eller för att föräldrarna inte vet bättre, utan litar helt på BVC? Stackars stackars barn!!!

Neo är stor! Jag har mötts av dom tankarna hos folk. Folk som säger:

-Herregud, om han väger så mycket nu...hur mycket kommer inte han väga när han är ett år?

Träffat folk som tycker att han borde få lite mindre mat, som tycker att vi inte ska ge honom mat så fort han säger till om det, som tycker att det var bättre förr då man följde "fyratimmarsregeln" å därmed inte hade lika "tjocka" barn (Men hallå...hur glada var dom barnen som likt Neo kräver mycket mat?) Sick sick sick å åter sick!

Skulle aldrig få för mig att "banta" min lilla älskling (Ni hör väl hur sjukt det låter. Banta en bebis!). Jag älskar varje litet gram på Neos underbara kropp! Neo är Neo, och jag är så stolt över att han...är precis som han är.

Min vän F frågade mig igår om jag var orolig för honom. Å jag svarade NEJ. Inte det minsta orolig.

Så nej, jag är inte orolig för Neos skull. Jag är orolig för samhället!

Underbara vinter..och en surgubbe!

Kommer på mig själv njuta av det kalla. Vinter har aldrig varit min årstid...men nu njuter jag. Det är härligt när man är ute å promenerar, å det biter i kinderna.

Idag promenerade vi till jobbet...å sen hem igen. Så det blev en ordentlig runda.

På gott humör var jag.

Desto surare var en gubbe vi mötte vid Von Barska. Han höll på att halka å jag sa:
-Ojojoj, det var nära ögat! Vilken tur att du inte ramlade å slog dig.

Gubben...vrålade till svar:
-DET KUNDE LIKA BRA HA VARIT DU KÄRRING!!!

Paff som jag blev gick jag bara därifrån med ett leende på läpparna (undrandes sen när jag blev kärring?).

Gubben...han gick åt andra hållet. Muttrandes.

Igår...

...var familjen i Segeltorp på Martins födelesdagsmiddag. Å vilken middag!!! Trerätters och allt var verkligen så supergott. Å det var trevligt. Mycket trevligt. Neo...var lugn, som vanligt när vi är ute i folksamlingar. Spanar in allt och alla, men sen...släpper han loss! En liten kille med stor integritet, som barnmorskan säger! Å apropå lugn. Tycker att denna bild utstrålar en stor dos lugn(och jag tycker om den mycket):

Alla hjärtans dag.

14:e februari och Alla hjärtans dag. Inget jag firar. Tycker mest att det är ett jippo som gynnar affärerna. Oromantisk? Javisst, det får ni kalla mig. Men jag väljer helt enkelt hellre att köpa en ros till min älskling någon helt "vanlig" dag. Sån är jag.

Men...självklart blev jag superglad när T kom hem mitt i natten med chokladaskar till mig. Promenerade till en mack kl.02.00 inatt för att köpa choklad till mig. Fint. Tycker jag.

Jag kommer som sagt inte "fira" Alla hjärtans dag med något fint till min älskling. Nope. MEN...dagen till ära har jag skänkt en slant till Hjärt-lungfondens kampanj "Alla barnhjärtans månad"

Puhh!!!

Jag höll mig vaken...ända till jag till min sorg fick se Kitty lämna dansgolvet. Tur bara att hunken Georg Scott fick stanna kvar. Jag har verkligen inget emot att se det snyggfejset dansa vidare...fastän han möjligen inte är den mest graciösa i sina svarta lackskor. Men visst fanken e han snygg?

Neo å jag...

...är ensamma hemma ikväll. Vi slängde ut pappa T, tyckte det var på tiden att han hittade på något. Neo har redan gjort kväller och sussar sött i vaggan. Själv sitter jag med en kopp kaffe...å en chokladbit, framför Lets dance. Har redan grus i ögonen så det blir en tidig kväll för mig. Får se om jag i huvudtaget hinner se alla dom dansanta kändisarna.

Planerna för dagen...

...var ett besök på jobbet å sen lunchdate med Åsa å Elsa. Men näe... Neo har varit snörvlig ett tag nu å nu har han feber också, så då får det bli hemmaplan idag. Inte märks det nämnvärt på Neo, mer än att han är lite trött. Men det är bra. Sov bort baciluskerna!

Det är konstigt det där...

...men det slår aldrig fel. Å då menar jag verkligen ALDRIG. Är man minsta lilla stressad så ska det alltid vara något som knasar, som gör att det tar lite extra lång tid att komma till skott. Neo är expert på att knasa när mamma har bråttom. Som idag: Jag, född tidsoptimist, var såklart ute i sista sekund...igen. Det var dags för BVC besök. Stressad skyndar jag mig upp för att ta av lilleman pyjamasen å byta till något mer "anständigt". Av med blöjan... Å lillskit gör då som han ofta gör när vi har brådis: kissar på mamma, kissar på sig själv och kissar ner halva skötbordet. Å det lagom när han är nytvättad, fått en body över huvudet å allt bara ska på. Så av med bodyn igen, torka skötbord, mamma byta kläder å på med ny body på lillskit. Men...vi blev bara 1 minut sena idag. Puhh!

Jag visste att Neo vuxit på både längd å bredd...men inte att det var SÅÅÅ mycket! Han väger nu lika mycket som jag gjorde när jag var ett år. Å han är bara 91 cm kortare än vad jag är nu. Å det bara fyra och en halv månad gammal! Fast han fortfarande bara är en liten plutt så är det tur att kurvorna normalt brukar plana ut vid 6 månaders ålder...för annars kommer han bli en jätte.

En kväll som denna..

...spenderades med nära vänner. En god middag på Katalin och sen två timmar framför Revolutionary Road. Jag hade inga förväntningar alls...men gick därifrån med massor av funderingar. Filmen satte helt klart en massa tankar i spinn. Meningen med livet? Gör jag det rätta? Är jag lycklig? Borde jag göra något annat? Borde vi flytta? Borde jag kanske satsa på någon utav alla tankar som passerat i min hjärna? Gör jag rätt? Gör jag T lycklig? Kommer jag göra Neo lycklig? Hur skulle vårat liv se ut på andra sidan klotet? Skulle vi vara lyckligare..?..eller KAN vi vara lyckligare?

Är gräset grönare på andra sidan? Svar: Nej, inte om du frågar mig. För jag är lycklig. Jag vill inte ha något annat. Inte på något annat sätt. Inte just nu. För just nu har jag det bra, så sjukt bra.

MEN...hur lycklig jag än är...hur bra jag än har det, så är väl jag lik många andra, funtade som så att jag vill ha mer. Mer, mer...och åter mer, någon gång.

Jag har drömmar.

Drömmar eller bara skönt dagdrömmeri...eller kanske en fantasi? Det avgör jag. Bara jag! Skönt, eller hur?

Gadd!

Å inte vilken gadd som helst. NEOS andra gadd tittade ut idag. Kanske inte så konstigt att det är snor, slem å dreggel här hemma då. Men lika glad är jag för det:

Ett grymt filmtips.

Såg igår första filmen av tre i den danska triologin Pusher. Med tanke på att filmerna släpptes 1996 så har säkert många redan hunnit se dom. Men för alla som jag, missat dom helt, kan de varmt rekomenderas. Den danske Nicholas Windling har lyckats med en grymt rå och en grymt bra filmtriologi. Å Mads Mikkelsen är med, å han...är alltid grym!

Sovmorgnar..

...är ett minne blott för min del. Förr fick jag sova till klockan nio, å glad var jag (ni som känner mig vet att jag är sjuuukt morgontrött). Men nu..började lilla tuppen i vaggan gala redan klockan sex. Puhh. Så fick han ligga å tjimma för sig själv ett tag... Strax före sju sa han till mamma på skarpen att det var dags för FRUKOST:



Det har blivit tidigare och tidigare frukost för lilleman den senaste tiden. Så sovmorgnar, bye bye!

YES!!!

I 10 dagar har jag gått och trånat. Trånat, längtat...och blivit kär.

Nu är den min...eller rättare sagt NEOS. Denna underbara älskade fleeceoverall:



Tack fammo å faffa för pengarna till overallen!

(Att bli kär i ett klädesplagg trodde jag inte var möjligt...men nu vet jag...det är fullt möjligt!)

Om 1 timme och 30 minuter...

...så avgörs det. Spännande!!! Håll tummarna.

Hoppas hoppas hoppas..!..

Ingen...

...eufori för min del när jag igår tittade på reprisen av lördagens melodifestival. MEN...Freddie Wadlings Alla har glömt gav mig rysningar. Naket...vackert.

Även Ugglas Snälla, snälla, snälla var naket...och vackert. Inte tårar....men jag rös. Helt klart min favorit...so far.

Det var en tid...

..då vi satte lilleplutt i badkaret. Å där satt han å bara tittade, konfunderad, på vattenytan. Inte supernöjd, men heller inte ledsen. Tyckte nog inte det var något speciellt alls.

Men nu är badkaret och allt vatten helt plötsligt det bästa av det bästa. Igårkväll stänkte å plaskade han hej vilt omkring sig. Halva badrummet blev plaskvått å pappa som tidigare suttit på toalocket å tittat på när mami med Neo badat....blev nu dyngsur å fick byta kläder. Ja, lilla Neo har helt plötsligt blivit ett vattendjur och bara älskar att bada. Han kanske brås på sin mamma?

Fammo å Faffa...

...har varit här i helgen. Neos farmor och farfar. Det var en jättemysig helg. Middagar, promenader, shopping, antikmässa...å en massa Neomys.



Nu är det måndag och nu återgår vi till vardagen. Hade jag skrivit för ett år sedan hade jag sagt GRÅA TRISTA vardagen. Men det gör jag inte nu...för vardagen är allt annat än grå å trist. Som idag...blå himmel, solen skiner...det är snö å några minus. Neo har ätit frukost, är påklädd å mår bra. Jag mår bra. Vi ska ut på en härlig promenad. Jag är lycklig. Vardagen är härlig!

Liten...

...i L:s mage....mådde fint! Åhh va jag längtar efter att få träffa lillplutt. En annan liten krabat jag längtar efter är den som växer i Saras mage. Tänk, L å S kanske gör en Fia-Annelie, å tajmar in förlossningarna med bara några timmar emellan (inte för att vi försökte tajma på något sätt, bara blev så).

Just i skrivande stund...

...träffar min vän L och hennes M deras lilla krabat i magen. Det här med ultraljud är något så otroligt häftigt. Något magiskt. Men hur mysigt det än är så finns det ju till för en helt annan anledning, än att man ska få en mysig liten stund med lillen i magen.

Det får mig att tänka på när vi (jag å T) skulle gå på ultraljudet med Neo i magen. Jag gick dit med stora förväntningar (som alla andra så klart), jag skulle ju få träffa liten! Samtidigt som det var spännande så var det ju också lite skrämmande, vi skulle ju trots allt få veta om allt stod rätt till med krabat i magen. Pyret sprattlade, boxade och sparkade hejvillt i magen. För oss var det jättemysigt och häftigt i si så där 20 minuter. Sen fick vi veta att liten hade cystor i hjärnan, som KUNDE (läs kunde och inte var) innebära kromosomfel, som i sin tur kunde innebära grava missbildningar eller vara förenat med döden. Fyfan!!! Inte nog med att vi fick ett missfall ett halvår tidigare. Nä nu skulle även lilla Pyret dö ifrån oss. Det var så jag tänkte! Men ett fostervattensprov och sen svar tre dagar senare (som var som en evighet) resulterade i att vi åter kunde andas ut. Pyret tillhörde de 98 procent av fostren med cystor i hjärnan som INTE hade kromosomfel, där cystorna är puts väck i graviditetsvecka 24. Puhh, vilken lättnad!

Ja, hur rosaskimrande och mysigt ett ultraljud än är så är det ändå trots allt domedagen, då man får veta om allt verkar ok med liten i magen. Och ja, det är både spännande...och skrämmande.

Hur som helst är jag övertygad om att L:s och M:s lillkrabat mår finfint. Tänk... nu är dom nästan igenom halva graviditeten. Det går sjukt fort!

Neo i magen:

Filmtips!

Jag är barnsligt förtjust i tecknat och jag har en stor förkärlek till just Walt Disney´s tecknade filmer. Många filmer som är så underbara.

Underbar var så även filmen om hunden Bolt, hamstern Rhino och katten Mittens. Å så Bolt´s matte Penny. Ni bara måste se den:

Apart from cucumber...

...I also love corn!

En liten kärleksförklaring.

T är min älskade sambo, min kärlek. Vi har tillsammans fått N som är den vackraste. N som gör oss båda så stolta, så stolta.

När T åtar sig något så gör han det 110 procent. Om någon ber honom om hjälp, då hjälper han alltid till , glad åt att kunna hjälpa till.

T har en disciplin jag avundas. Önskar även att jag hade lite mer av hans positiva tänkande. Lik mig är han envis som en oxe.

Han peppar mig när min egna motivation tryter. Han stöttar mig när jag är nere. Han tar ner mig på jorden när jag är uppe å svävar.

Och det älskar jag honom för!

6000 rader kodning...

...och ett x antal timmars jobb senare...så är T nästan klar med Neos mosters hemsida å därmed kanske man åter kan få kontakt med karln. Skönt!

Snarka ikapp.

Nu ska jag snarka ikapp med lillen. Men först...dagens Neobild:

Varför?

Sitter å äter en panpizza jag hittade i frysen (pappa T:s meliss). En sån där microvariant som värms på 3 minuter.

Är den god? Svar: Nej!

Är den nyttig? Svar: God, no!

Blir jag mätt? Svar: No way, San José!

Så då undrar jag. Varför äter jag den?

Där fick jag!!!

Bara för att jag satt uppe halva natten så vaknade såklart lilleman före klockan sju mot normala nio å ville ha frukost. Med grus i ögonen sitter jag nu och dricker mitt morgonkaffe... Det får bli en liten lur när Neo tänker ta sin nästa powernap.

Jag hade...

...i alla fall en tvfri kväll. Så vad gör man när man är superduperpigg, inte ska titta på tv, inte vill läsa...å alla andra sover som björnar i huset?

Jo, man trixar med sin bloggs layout! Meningsfullt?

Självklart! ;)

Marknaden skräp!

Den trationella vår-å-höst-marknaden var i staden idag. Jag traskade dit å mötte upp mamma. Trots allt skräp (inte bara skräp dock) som säljs så hade vi en jättemysig eftermiddag och gick därifrån 14 par strumpor å en lampa rikare. En fika på stan för min å mammas del å en bajspaus för Neo. Sen promenerade vi hem igen. En rejäl nypa friskluft gjorde nog både mig å Neo lite slöa så vi sov bort halva kvällen bredvid varandra. Så här sitter jag nu...klarvaken...på min å T:s data/tv-fria kväll å funderar på vad det kan vara för något kul på dumburken. Tobbe sover ju iallafall!

Om...

...blodpudding rullar hett på kassabanden nu i lågkunjukturstider så måste jag göra tummen upp för något som är både billigare, godare (och nyttigare?). Havregrynsgröt! Hur kunde jag glömma? Jag som alltid, ALLTID, åt havregrynsgröt till frukost förr. Men jag har upptäckt den åter så nu blir det gröt för hela slanten!

Nytt eller begagnat?

Vissa skulle aldrig kunna tänka sig att köpa något begagnat. Andra letar bland alla tänkbara annonser för att hitta billiga begagnade saker. Jag själv blir glad om jag kommer över något begagnat ( om det är billigt) som jag ändå tänkt köpa. MEN..det måste vara fräscht. För dom pengarna jag sparat in på att köpa saken begagnat kan jag göra något annat kul för, eller shoppa ännu mer (hehe). Ok, ibland köper jag saker jag egentligen inte tänkt köpa..bara för att det är billigt. Vem behöver tex en "Baby delight innegunga"? Nypris 795kr. Jag hade nog inte köpt den om jag nu inte hade fyndat den begagnat för 100 spänn. Nödvändig eller inte. Neo älskar den!

Moffsa!

Ett besök på baby/barn-mässan i Fyrishov idag, men inte var det någon superhit om du frågar mig. Mest trångt å en massa skräp. Men ett par fynd gjorde vi. Sen var det kalas hos faster som fyllde år. Vi moffsa i oss kakbuffé alá Göran å sen var man mätter.

Dagens strapatser gjorde att lilleman vare så här trött när vi åter var hemma:

En tand!

Neo sög på mitt finger igår (snarare gnagde)....å visst var det något vasst? Vänta nu...få känna en gång till. Jo, någon liten pigg är det. Få titta. Ja, minsann....ett första litet riskorn har börjat visa sig. Oj, va häftigt!!!

Ensam..

...med mitt kaffe sitter jag här denna morgon. För att....jag lever med två ännu mer sömntutor än mig själv. Å är dom mer sjusovare än mig....ja, då är dom rejält morgontrötta!

Igår traskade jag å Neo hem till familjen Åhrman-Edenteg. Dom bjöd på en jättegod lunch och det var jättetrevligt. Sånt borde man göra mer av! Livat i luckan med kidsen. En 4 1/2 åring, en 2 åring. Två på 4 1/2 månad å en liten K-G i magen. Ja, tänk dig dom kalasen om ett par år....ojojoj.








Åkte sen iväg å inhandla en present å ett gäng med hakklappar. För nu när Neo börjat äta puré så slabbas det kan jag lova. Å palsternacka smackar han förnöjt i sig!