Å nu...

...precis nu så sitter han i sin babysitter. Eller rättare sagt befinner sig i babysittern roandes med att ta sån fart att han gungar iväg ut ur rummet. Ja, alla har vi våra sätt att ta oss framåt :)

Ett halvår gammal. Hur sjukt är inte det? Men det är konstigt det där. För jag har nästan glömt bort hur livet var innan N fanns. Han är så självklar å jag frågar mig ibland. Har han inte alltid funnits hos oss? Men likväl som det känns som han har funnits hos oss i evigheter så känns det som om tiden flugit iväg. Redan ett halvår gammal. Sjukt.

Min lilla älskling.