Jag är livrädd för tandläkaren. Jag vet inte när jag blev det men jag har inte varit hos tandläkaren på ca 8 år. Av den enkla anledningen att jag är livrädd. Eller...enkel anledning, är synd att säga. För så enkelt är det inte. För hur blir man av med sin rädsla? Hur ska jag våga? Både vänner och familj går igenom dom tuffaste tandläkarbesöken... Jag sitter hemma och mår lika dåligt som dom (eller inte lika dåligt såklart...men dåligt)...av deras besök. Hur ska jag då våga gå dit? Ta som igår. Min vän F var igår till käkkirurgen...fixade en visdomstand. Hon var nervös och skakis. Jag var nervös och skakis. Kunde inte släppa det och må bra förrän hon meddelade att hon överlevt.
Min älskade mamma går igenom en riktigt tuff tid med en massa tandläkarbesök, smärtor och rädsla. Fyfan, jag kan nog inte ens förstå vad hon går igenom...men lik förbannat mår jag dåligt. För hennes skull.
Desto längre tiden går, desto räddare blir jag. För jag vet att desto längre jag väntar desto större är risken att tandläkarbesöket slutar i någon form av behandling. Borra, laga, rotfylla, operera. Fy fan.
MEN. Jag måste. Jag måste verkligen våga nu. Våga ringa och beställa en tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar