Fan.

Fan också. Jag får skylla mig själv. Smaka på min egen medicin (min egna ord). Dajjarian hos lilleman vill inte ge sig. En nästintill sömnlös natt och det lutar åt....inställt bröllop för min del. Kvar hemma i mysoverallen torkandes bajsblöjor blir jag förmodligen. Fan. Igår kändes det som om jag inte ville åka på något bröllop, idag känns det annat. Jag viiiilll. Skit.

Kände ni!

Kände ni doften ute idag? Efter att det regnat?

Det luktade sommarregn. Blöt, varm asfalt.

Underbart.


Foto: Regn i massor på vår Mexicoresa i februari 2008.

Soppa.

Morotsoppa verkar ha gjort susen på Neos lilla mage (ja, den är faktiskt ganska liten just nu). Så ut ur magsjukebubblan.

I eftermiddag ska jag ta mig ner på stan för att inhandla bröllopspresent. Å skor å något att ha över klänningen (sjal eller dylikt).

Just nu saknas lusten till att åka ner till Växjö på bröllop. Det har förmodligen att göra med att jag har 0 energi. Känner mig urlakad. Men det är klart jag vill se Tobbes bror gifta sig på lördag. Men kunde skippa fest och åka hem igen direkt. Lite långt att åka bara.

Neoboy följer inte med ner på bröllopet. Han ska stanna hos mormor och morfar. Känns sisådär just nu. Men det är nog för att vi alla varit krassliga. Men jag inbillar mig att han kommer ha det bättre hos mormor och morfar än på en högljudd bröllopsfest.

Nästan friska.

Efter ca 511 vändor till skötbordet med diarréblöjor, torkandes spyor, feber och vakande nätter så börjar vi se ett slut på magsjukan.

Pappa T var dålig i söndags. Igår var det min tur. Däremellan har även morfar, mormor , morbror Tony och moster Anika hunnit vara sjuka också.

Det var en giftig en. Minst sagt.

Lilla kråkan.

Vår födelsedag blev allt annat än vad jag hade tänkt mig. På förmiddagen började Neoboy leverera både kaskadkräkningar och dajjaria. Blek, matt och gnyende. Som om det inte var nog med det så kom febern som ett brev på posten.

Lillkråkan var riktigt vissen.

Middag blev det här hemma ändå. Med mami, papi, Tonytiger och Anika. Trots att jag sprang skyttetrafik till min sjuka kråka (oroliga hönsmamman) så blev det en trevlig kväll.

Jättefina presenter. Tack!

Efter att Neoboy levererade kaskadkräka (förhoppningsvis den sista på ett tag) runt midnatt bestämde sig familjen att bege sig hem å låta sjuklingen få krya på sig ifred.

Peppar peppar. Det verkar som om det börjar vända nu.

58 år och 7 månader.

Idag firas 58 år och 7 månader här hemma. Pappa T står för 29 år, mami jag står för 29 år och Neoboy står för de resterande 7 månaderna.

Jag å T hade bestämt att inte ge varandra presenter i år. Vi tänkte att vi ska ju åka till Thailand snart... Men tror ni att T höll det!? Nä.

Jag fick en kamera!!! Nu har jag min alldeles egna digitala systemkamera. Inte pappas gamla systemkamera från 70-talet. Inte heller min gamla digitalkamera. Nej, utan en finfin kamurra som jag kommer ta en massa bilder med. Massa massa mer än jag tar nu.

Jag blev chockad. Men jag blev så glad.

Tack Tobbe!

(Men det var för mycket.)

Poetry.

Det finns en poet i skaran vänner. Hon skrev såhär om en av presenterna:

Om några veckor ni till värmen far
och med er ni nu Neo har.
När ni en måltid ska inta- in the heat
då ni behöva denna seat
Veckla ut och på bara några sekunder
har ni ett under
Detta är ingen hatt
men däremot något till er lilla skatt.

Så skrev hon om den här:

En alldeles...

...perfekt dag har det varit idag. F ringde å väckte mig imorse (ja, jag erkänner...hon väckte mig). Hon å hennes H kom hit vid 9. Så gjorde även S med bullen i ugnen. Något annat som fick slängas in i ugnen å gräddas var jordgubbsmuffins (tur dom inte tog 9 månader att gräddas).

Sedan blev det en premiärprommis med nya selen för mig å Neoboy. Vi båda gillar...a lot!

Sen fick vi skynda oss hem för att fixa inför kvällen.

Städa lite, baka bullar...göra tårta. Neo kollade roat på medans mami fejja.

Sen kom mina vänner. Fick massa presenter. Resepresenter kan man säga. Alldeles perfekta presenter. Ni vet, inte sånna där presenter man öppnar och utbrister i ett falskt leende Men ååhhhh va fiiiiint! (Fast sånna presenter får jag aldrig av mina vänner...dom känner mig för väl.)

Vi grilla korv. Käka bulla å tårta. Sen mådde jag illa å nu är det dags att snart gå å lägga sig.

(Tack för dom braiga presenterna my friends!)

Allt är relativt.

Jag som har tyckt att Neo har stora fötter. Allt är relativt!

Kotten!

Idag är det den 21:a april. Mina vänner har skickat grattismess. Jag har till och med fått ett kort av faster och Co. Tänk att dom kommer ihåg mig och min namnsdag. Inte nog med att dom kommer ihåg den, dom orkar gratta oxå. Ojoj, när grattade jag någon på namnsdagen sist (ja, förrutom idag då jag grattade Anika som oxå har namnsdag idag)? Jag bockar och bugar!

Nog om namnsdag. 21:a april är för mig en alldeles speciell dag. Jag säger grattis till Kotten! Kotten som, enligt BF, skulle fyllt ett år idag...

Min vän F sa då det kändes som tyngst att bära sorgen av missfallet: En dag kommer du förhoppningsvis känna att den här skiten har en mening.

Idag kan jag känna så. Det fanns en mening. Kotten valde att ge plats åt lille Neo istället. Och det kunde inte bli mer rätt. Att Neo kom till oss.

Men ändå. Grattis Kotten på ettårsdagen.

Känner krokodlitårarna...

...bränna bakom ögonlocket. Blir sentimental. Så många fina promenader som vi tagit i den vagnen. Neos allra första promenader. Och nu är den såld.

Jag satte ut en annons igårkväll på blocket, blev bombaderad på mailen och mobilen. Nu har jag hittat den rätta köparen. Som lovat att vårda pärlan ömt. Imorgon hämtar dom den. Ögonstenen.

Fast...det finns ju en anledning att jag köpt en ny vagn och sålt den här. Så bort med tårarna. Fjanteri!

Skam den som ger sig.

Idag på skötbordet: Neoboy kämpar å kämpar med att få in foten i munnen. Har hittills verkat ärva smidighet som ett kylskåp från sin käre far. Därmed har jag trott att det skulle bli en omöjlighet för Neo att få in tårna i munnen. Men så äntligen! Efter en lång lång kamp så får han äntligen in dom i munnen. Det var en mycket nöjd Neo som sedan gör nästa upptäckt. Det finns något kul mellan benen som man kan dra i.

Ja just det Neo. Det kallas för snopp!

Jaha.

Då sitter man här. Det var en vecka sedan påsk. Ändå har jag inte tagit tag i mitt leverne ännu. Fortsatt unna mig. Men nu...nu ska jag göra det. Igen.

Ta tag i matbiten. Börja motionera. Ännu mera.

Nu jäklar.

Jag är definitvt inte redo för beachen 2009. Det kan jag lova. Men jag vet någon annan som är helt och hållet redo för stranden. Neoboy. Undrar om dom säljer hans outfit i vuxenstorlek!? Kanske vore något för mig i sommar. det enda som saknas till lillkillen är ett par solbrillor. Någon som har något tips var man kan hitta ett par i bebisstorlek?

Igår...

...skrev pappa T på papprena. Så bye bye Svarte Blixten och welcome Mr.Kombi.

Appropå...

...tänder.

Jag tror att det är tänderna som spökar för Neoboy. Ena stunden glad. Andra sekunden jätteledsen och skrikig. Ända som tröstar lite är att bära runt på lille plutt. Lite feber också. Men jag vet inte... Det svajiga humöret kan bero på vad som helst igentligen. Mage som krånglar eller ännu ett steg fram i utvecklingen. Hur som helst hoppas jag att snart är lite gladare. Eller rättare sagt att han mår bra igen.

Jag erkänner!

Jag är livrädd för tandläkaren. Jag vet inte när jag blev det men jag har inte varit hos tandläkaren på ca 8 år. Av den enkla anledningen att jag är livrädd. Eller...enkel anledning, är synd att säga. För så enkelt är det inte. För hur blir man av med sin rädsla? Hur ska jag våga? Både vänner och familj går igenom dom tuffaste tandläkarbesöken... Jag sitter hemma och mår lika dåligt som dom (eller inte lika dåligt såklart...men dåligt)...av deras besök. Hur ska jag då våga gå dit? Ta som igår. Min vän F var igår till käkkirurgen...fixade en visdomstand. Hon var nervös och skakis. Jag var nervös och skakis. Kunde inte släppa det och må bra förrän hon meddelade att hon överlevt.

Min älskade mamma går igenom en riktigt tuff tid med en massa tandläkarbesök, smärtor och rädsla. Fyfan, jag kan nog inte ens förstå vad hon går igenom...men lik förbannat mår jag dåligt. För hennes skull.

Desto längre tiden går, desto räddare blir jag. För jag vet att desto längre jag väntar desto större är risken att tandläkarbesöket slutar i någon form av behandling. Borra, laga, rotfylla, operera. Fy fan.

MEN. Jag måste. Jag måste verkligen våga nu. Våga ringa och beställa en tid.

Såhär efter påskatider..

...bjuder jag på en bild på Neo så nära påskkärring han blev denna påsk, precis efter att han målat läpparna röda med mamms läppstift. Hmmm... Eller var det björnbär han åt?

Ett arabiskt ordspråk lyder...

...Idel solsken ger öken. En mening uppbygd på fyra ord men med så mycket betydelse. Så mycket sanning. I alla fall för mig. För visst fanken skulle det vara trist med sol ideligen?

Nu är den beställd.

Nu har jag fått arslet ur vagnen och beställt ny bärsele. Manducan har fått "bäst i test" av många. Så vi får hoppas att den är så bra som utlovas. Men det mesta är nog bättre än kombon BabyBjörn+tungviktare.

I löööv...

...psykoterapeuten och barnmorskan Louise Hallin som är med i Nyhetsmorgon och svarar på tittarfrågor. Hon verkar vara helt underbar. Hon har massor av bra svar om allt som rör barn. Det blir en massa aha-upplevelser när man lyssnar på henne.

Herre jäklar...

...vad trevlig påsken har varit. Intensiv men lugn. Massa sol och massa mat. God mat. Vi har blivit riktigt bortskämda av Neos farmor och farfar.

Pointsen har jag skitigt i helt å hållet. Å idag känner jag mig mer rullande än gående. Men det är det värt. För jisses vad massa gott man ätit å druckit. Men...nya tag idag.

Jag passar på å...

...önskar alla en glad påsk såhär på skärtorsdagen.

Pointsstatus.

Pointsstatus för veckan: Not good! Till och med så dålig att jag inte tänker gå och väga mig denna vecka. Spar det till nästa torsdag och hoppas på att denna vecka inte ska synas på vågen. Så var det med det.

Igår var jag till...

...jobbet. Ansökte om sista ledigheten. Nu är det spikat. Den 10:e oktober återgår jag till jobbet. Till en början på deltid. Sen förmodligen tillbaka till mina 80%. Natt. Det betyder att jag har ganska exakt ett halvår kvar hemma. Jag vet ju hur fort Neos första halvår sprungit iväg. Det lär gå minst lika fort nu detta halvår. Men jag ska försöka ta vara på tiden. För den kommer aldrig åter.

Pappa T...

...kom hem i söndagskväll till en minst sagt trött å seg Neomami. Bakis. Tacokvällen slutade med utgång och en dunderfylla. Fy skäms Annelie. Borde man inte veta bättre nu när man är 29 år gammal än att no food i kombination med för mycket vin bara kan sluta på ett sätt? Fast...det kanske är det som är grejen. Jag är ju bara 28 år. När jag blir 29 år gammal kommer jag vara klokare...och veta bättre. GravidSara gav mig sovmorgon på söndagen. Lyx!

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv:

Pappa T...

...sa hej då till en nyskiten N och en väldigt morgontrött A imorse, för att åka "hem" på svensexa. Jag och N har därmed PF (pappafritt) i helgen. Till imorgon har Neoboy bjudit in en massa brudar. Dom ska dricka vin å käka tacos. Ikväll ska bara vi två mysa...och snarka ikapp.

Men för att jag skulle släppa iväg pappa T så tvingade jag honom att klippa sig. Sagt och gjort. Neomami är inte bara mamma och sjuksköterska utan även hårfrisörska. Så sent igårkväll satte jag saxen i T:s alldeles för långa man. Jag tyckte att han kunde ha nöjt sig med en äkta hockeyfrilla. Men det ville inte T gå med på så jag klippte av hårsvallet i nacken också. Korthårig blev han. Å om nu inte T är nöjd...så är iaf jag det. Å det är väl huvudsaken...eller? ;)

Se där, se där.

-0,9kg blev resultatet av kvällens vägning. Jag är nöjd. Ääääntligen har jag fått mig min första guldstjärna. Och många fler ska det bli! Jag belönade mig själv med en salladsmiddag på stan med lilla familjen.

Vi var även och fixade med pass åt lilleman och vi föräldrar tog hepatit A vaccin. Ja, då var det inte mycket mer att fixå inför Thailandresan. Skönt att vara ute i god tid. För en gång skull.

Pointsstatus.

Pointsstatus: Det ser bra ut. Jag har skött mig denna vecka. Sen är det en annan sak om det syns på vågen men jag tycker att jag förtjänar lite - på vågen nu. Den som lever får se.

Det var bättre förr!

Visst är det härligt med en nyäten unge. Som är mätt å go. Och när maten är sådär fint smält i magsäcken så väljer den att komma upp igen. Lagom när mamma håller Neoboy i skottlinjen för att få hela spyan över sig. Underbart att känna en välsmält spagetti-och-köttfärsås rinna ner i uringningen och vidare ner på magen å slutligen droppa ner på strumpor och golv. Verkligen jättehärligt. Fast jag måste säga att det var bättre förr- med spyor som bara bestod av ersättning. Lite mildare liksom. Glamorösa mammalivet in a nutshell!

Lista

Idag får det bli en "lista" (ganska kul faktiskt)...istället för ett aprilskämt. Snodd på Fias blogg.

Så här går det till.

1. Ta fram din mobil.

2. Gå till inkorgen.

3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en

4. Fråga 1 - första meningen i första sms:et. Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
Tack för pepping.

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Jävla bajs, dt gick inge bra på banken!

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
Vi kommer båda två!

4. Vad är det fulaste du skulle kunna säga åt din fiende?
Du har 1 nytt meddelande i 3Svar.

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Om du inte har nått för dig får du gärna komma hit.

6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Hello darling!

7. Vilka ord skulle du säga till Gud om du träffade honom?
Tack snälla ni för all hjälp!

8. Vad vill du höra mest av allt?
Hej min underbara fantastiska vän...

9. Vad kommer bli dina sista ord vid liv?
13/VUXEN UPPSALA Stadstrafik.

10. Vad var dina allra första ord?
Gomorron!