Underbara..

...vårdag! Ja, nu är det på riktigt. Våren är verkligen här. Hur skönt är inte det? En promenad in till stan för en lunchdate med L F och H blev det idag. Det är inte fy skam för det är inte varje dag man får äran att luncha med L. Det var iaf kul att ses. En omväg hem med F och H, så det blev en riktig långpromenad för mig och Neo. Som uppskattades av oss båda. Krokusar å snödroppar blommar nu i var och varannan rabatt:



Nu när vi bytt till sittvagn så gillas den inte längre. Nä, tung och lite småklumpig att dra runt på. I söndags beställde vi en ny som vi hämtade igår. Det mesta med den nya är bara +. MEN, ett stort - är att den inte är vändbar. Vilket betyder att lilleman ska sitta framåtvänd. Neo har säkert inte något emot det, det är nog snarare jag som vill ha koll på lille plutt. Efter en hel del funderingar och promenader i vardagsrummet och klämma-känna. Så beslutade vi att det får bli en keeper. Den var ju tvungen att testas så det fick bli ytterligare en promenad på em. N satt som fisken i vattnet framåt. Såg ju helt plötsligt allt bättre än någonsin, vilket verkade uppskattas.

En halvdag...

...på stan och jag kom hem lite lagom skakis av allt koffein jag hällt i mig. Först träffade jag kära arbetskamrater. Det är dom som gör att jag faktiskt tycker att det ska bli lite kul att börja jobba igen (ja, när det är dags vill säga).

Det var länge sen vi sågs...alldeles för länge sedan.



Efter fikat med jobbarkompisarna så ringde min vän M. Hon var på väg ner på stan. Så då blev det en fikadate till. Lite mera kaffe. Å det var minst lika trevligt!



Halsbränna var något jag hade ganska ofta i slutet av grviditeten. Jag tror att det var Neoboy som var boven. Han måste helt enkelt ha sparkat upp all mat upp i halsen...för att få mer plats. Halsbränna då...å halsbränna nu ikväll. Kan det bero på dom tio (cirkus) kopparna kaffe jag druckit mån tro?

Underbara..

...sovmorgon! Imorse sa N till precis som han brukar göra på morgonen...att nu...nu är det dags för frukost. Jag knäpper på klockan på tvn. Klockan 7!!! Gud så skönt med lite sovmorgon tänkte jag. Sen kommer jag å N ner i köket. Hallå... Klockan är ju bara 6! Ja, just ja....det var dags för att dra fram klockan. Så var det med den sovmorgonen.

Något bra med att dra fram klockan är ju att nu blir det ännu ljusare på kvällarna. Det gillas.

Och något annat bra: När det är dags att dra fram klockan så är det också dags att plocka fram utemöblerna! Visst är det så man brukar säga?

Härligt!

Bullbak å flytt.

Igår tillbringade jag halva dagen åt ett stort bullbak. Så imorse var vi 80 bullar rikare. Gött.

Men bullarna var inte tänkta att ligga i vår frys. Nä. Dom skulle efter denna dag ligga i magarna på alla dom som var involverade i min bror T:s och hans tjej A:s flytt. Så idag på fm packade jag fikakorgen och promenerade med Neoboy hem till deras nya fina hus.



Och jag erkänner. Jag är lite (men bara lite) avundsjuk. Trots att det inte är min 20-talsvilla i Gamlis. Utan ett nybygge inte så långt härifrån.

Å det är det bästa. Att dom från och med idag bor mycket närmre oss. Så jag hoppas på att vi ses lite oftare. För trots att vi bott i samma stad träffas vi alldeles för sällan. Å det är ju dumt när jag tycker så mycket om min älskade bror. Tonytiger.

För att...

...bryta den bistra stämningen som råder här inne för tillfället så bjuder jag på en bild på en bild på en kille som gör mig glad och lycklig. Dagens Neobild:

Dessa telefonförsäljare.

Jag suckar. Tycker att dom är jobbiga och lägger helst på. Förut sa jag ja tilla alla erbjudanaden just för att jag tyckte synd om dom. Det gör jag inte nu. Varken tycker synd om dom eller säger ja till allt. Istället ifrågasätter jag.

Igårkväll, arg, på väg hem från VV:

- Ja, men hej Annelie. Jag hoppas att jag inte ringer och stör denna underbara torsdagskväll. (Ni vet sådär äckligt klitshigt)
- Jo, du stör. Och varför är denna kvällunderbar? Svarar jag.
- Ehh... Jo, Annelie. det är såhär... Jag ringer till dig för att du har anmält intresse för en cancerförsäkring. Å nu är det så att jag ringer med anledning att jag har ett jättefint erbjudande till dig. (fortfarande klitshigt)
- Va sa du? Cancerförsäkring? (lite syrligt sådär) Skämtar du eller? Vadå, kan jag försäkra mig mot cancer? Garanterar du då att jag slipper få cancer?
-Ehh, näe. Men jag har detta fina erbjudande till JUST DIG ang cancerförsäkring. (nu ngt osäker)
- Sorry, men kan jag inte försäkra mig mot att få cancer så är jag intresserad. Å jag kan lova att jag INTE visat ngt intresse för en sådan dum försäkring ngn gång.
- Okej Annelie. Då ska jag inte störa dig mer denna kväll. Ha en fortsatt trevlig kväll.
-Den här kvällen har aldrig varit trevlig, men nu...fick jag mig ett gott skratt. Ha en superdupertrevlig kväll du me.

Jag ville inte höra och fick heller aldrig veta. Vad denna försäkring gick ut på. Kan gissa mig till att det handlade om ersättningar...å gå före i könsystem.

Å stackars försäljaren...fick en bitterfitta i örat!

MEN tänk om det var så lätt. Teckna en försäkring och du slipper cancer!

(lustigt att dom ringde just igår, jag å F som pratade om just rädslan för att få cancer igår. Nästan så jag kan tro att det är hon som ligger bakom det hela ;) )

Fan fan fan!

Jag hade hoppats på en guldstjärna igår på VV. Tänkte att det borde ju inte vara helt omöjligt att ha gått ner 0,3kg ändå. Trots min vecka. Men ack va fel jag hade. Det blev nu ett steg bak. Att stå där på vågen och inse att jag hade GÅTT UPP istället för NER tog hårt. Ja, så hårt att jag lät bli att blogga igårkväll. Tänkte att det nog skulle bli alltför många svordomar. Nu har jag svurit tre gånger i dett inlägg och tänker inte göra det mer. Nä, nu tar jag mig i kragen och blickar istället framåt. För jag har ju bestämt mig...så är det. Även om det går väldigt trögt. Men nu vet jag. Att det inte finns utrymme för en "goffardag" i veckan för min viktnedgång. Inte just nu iaf.

+ 1 hekto blev veckans resultat.

Men varför? Jag har ju skött mina points (med undantag för lördagen) och gått mina promenader + några till. Aja, inte min vecka helt enkelt.

Och ja, jag vet. Ett hekto är inte mycket (det är ungeär en fis, som T sa). Men just nu känns ett hekto ungefär som tio kilo.

Skit skit skit.

Idag borde...

...jag vara ute å promenera alla vakna timmar. Eller så skulle jag äta minus två points idag för att mitt veckointag av points ska bli det det borde. Men istället är jag arg på mig själv. Känner mig minst sagt missnöjd över att inte ha jobbat bort helgens "överintag" av points med endera massa motion...eller med att helt enkelt äta mindre resterande vecka. Men icke. Jag har har inte gjort det. För många points att "jobba" ifatt. Å det får jag sota för nu. Jag är besviken. På mig själv.

Å ikväll kommer min största förebild hit. Jag ska bjuda mannen som sovit i över trettio år på middag. Mannen som sitter på nyckeln till framgång. Till ett långt och lyckligt liv. Inte fanken kan jag bjuda honom på luft!? Nä, det får bli paj...lätttuggat å bra. Och gott. Försöker bara klura på hur jag ska få ihop en någorlunda pointssnål rackare. Någon som vet?

Ser iaf fram emot å träffa honom...det var länge sedan.

Å nu...

...precis nu så sitter han i sin babysitter. Eller rättare sagt befinner sig i babysittern roandes med att ta sån fart att han gungar iväg ut ur rummet. Ja, alla har vi våra sätt att ta oss framåt :)

Ett halvår gammal. Hur sjukt är inte det? Men det är konstigt det där. För jag har nästan glömt bort hur livet var innan N fanns. Han är så självklar å jag frågar mig ibland. Har han inte alltid funnits hos oss? Men likväl som det känns som han har funnits hos oss i evigheter så känns det som om tiden flugit iväg. Redan ett halvår gammal. Sjukt.

Min lilla älskling.

Ohh mama!!

För ganska så EXAKT ett halv år sedan såg jag ut såhär:



Jag var stor. Väldigt STOR! På gränsen till sprickfärdig. Och jag hade JÄVLIGT ont. På fotot är det bara några få timmar kvar till att Neoboy ploppar ut.

Salladstips!

Ja, måste bara dela med mig av "recept" på jättegod pizzasallad (vissa kallar den "veckosallad" men jag tycker den smakar pizzasallad). Håller MINST en vecka i kylen så man kan göra ett jättelass å ha å smaska på när man vill.

Pizzasallad:
Vitkål (jag tar ca en halv skål)
2-3 morötter (är gott att ha i också)
1/2-1 röd paprika (kan man skippa tycker jag)
1/2 dl vittvinsvinäger
1 dl vatten
1 msk olja
1 msk socker (jag tycker iofsig man kan ta lite mindre socker)

salt o peppar

Riv vitkål och morötter. Skär paprika i tunna tunna skivor. Koka upp vinäger, vatten, olja och socker. Rör tills sockret smällt. Häll det över salladen och rör om. Salta och peppra så mycket du vill.

På med lock över bunken/skålen och sen direkt in i kylen.

Smaklig spis!

Jag å T....

...blev bjudna på middag i lördagskväll. Av mina allra bästa vänner. En middag jag fick redan när jag låg på sjukhuset. Å den som spar han har! Det var superduper gott och det var superduper trevligt. En trerätters gourmetmiddag...å lördagen slutade på cirkus 55 points, mot mina annars 20 points. Men va fan gör det?

Tack alla ni för lördagen! Tack för all god mat och för en sån supertrevlig kväll. Men framförallt. Tack för att ni fanns där för mig. För oss. Under vår tid på sjukhuset.

Ni är bara så underbara. Love u!

Vägningen..

..igår gick bättre än förväntat (eftersom jag trodde jag gått upp). Hela 2 hekton ner! Å tänk....hade jag varit nykissad å nyskiten å inte haft mens...ja, då hade det nog varit ett halvt kilo ner. MINST!!!

Det blir ingen weekend för oss nu i vår.

Istället kommer jag att tillbringa maj månad på denna plats:



Eller rättare sagt, lilla familjen (inte bara jag). Vi åker till Thailand!

Det ska bli så underbart. Bara komma iväg.

Det sägs att maj månad är den mest regniga i Thailand. Det gör inget. Kanske desto mindre folk på stranden att stångas med.

Det är Neomami som slagit till på tradera igen. Jag kan inget annat än att hålla med det reklamen säger: "Tradera, något värt att tala om". Tack vare Tradera har vi råd!!!

Jag säger det igen. Det ska bli underbart!

VÅÅÅÅÅR!

Underbara sol! Underbara fågelkvitter! Underbara små knoppar i träden! Underbara torra mark! Underbara tulipanisar som börjar titta fram i rabatten! Underbara surluktande hundskitar! DET ÄR VÅR! Å våren till ära...så står det allt som oftast ett knippe tulips on the table!

Kan man spendera en underbar vårdag som denna på ett bättre sätt än med en lång och skön promenad? Man möter leende och glada människor överallt. Visst blir allt lite lättare när man tar steget ut genom dörren och man möts av solsken och fågelkvitter? Ahhh...det är härligt!

Neoman njöt oxå av promenaden...iaf lite mer än halva. Sen hade han ledsnat. Å jag mitt klanto hade glömt Babybjörnen hemma. Å inte kan man låta lillen gråta krokodiltårar å skrika hur länge som helst. Så det var bara å ta upp å kånka på killen (som i sådana lägen är tung som bly...å man önskar han vägde ett par hekton mindre) resten av vägen hem. Men vad gör man inte för sitt hjärta?

På Neofronten är det still...kink. Men jag tycker att det verkar lite bättre nu efter en Alvedon... Så kanske det är tänder som spökar ändå!?

På Anneliefront är det (pga vårväder)...ganska så bra. Måste jag säga. Det kändes tungt i måndags med points å vikt å grubbel. Men efter en date med F så kändes allt mycket lättare...och bättre. Fick lite ny styrka.

Man behöver stanna till ibland för att inse vilka underbara människor man omges av. Å jag kan lova att dom jag omges av ÄR underbara.... Dom bästa!

Felbehandligar...

...i äldrevården ökar...säger dom på nyheterna idag. Dom pratar om den medicinska behandlingen. Dom berättar även om en gammal man med hemtjänst som ligger hemma död i sin lägenhet i fem dygn. Orsaken: Den gamla mannen säger till hemtjänstpersonalen att han troligen ska läggas in. Dom ringer på dörren å ingen öppnar. Dom tar för givet att han är inlagd på sjukhus, UTAN att kolla upp hur det ligger till.

Fyfan det är för jävligt.

En vän till mig har jobbat extra på ett äldreboende under en tid nu. Jag blir mörkrädd när hon berättar hur dom gamla har det på boendet. Det är fanimej vanvård vi talar om!

Är inte våra gamla mera värda? Borde dom inte behandlas med respekt och vördnad? Är det ok att behandla gamla dementa hur som helst bara för att dom är oförmögna att yttra sig?

Jag blir arg. Och ledsen. Det är orättvist.

Appropå...

...gnäll. Det gnälls väääldigt mycket här hemma nu. Jag vet inte vad det är. Men Neo är allt annat än nöjd. Jag önskar bara at jag kunde förstå vad det är som är fel, å att det går över snart. Jag vill ju att han ska vara glad och må bra.

Som den...

...obotliga pessimist jag i vissa ögon är så känns det redan nu tungt med kommande vägning på torsdag. Med ett pointsintag som i lördags var dubbelt upp och även gårdagens överskridande så ser det mörkt ut. Men jag får skylla mig själv.

Vågen har ju varit på min sida två veckor i rad. Det tror jag inte den är på torsdag. Den är nog bara ärlig. Varför gör jag såhär när jag nu har bestämt mig...för att gå ner i vikt?

Suck.

Det är bara att ta sig i kragen och ta nya tag. Nu!

I lördags...

...såg vi henne norpa andra plats i melodifestivalen. Jag ville inte vinna...säger Caroline af Ugglas iaf idag. Sanning? Ja, det vet ju bara hon. Operabruden kammade hem första platsen.

Lördagens schlagerkväll hemma hos Maria var galen på många sätt...å jag frågar mig, likt M, vad hände? Hur kunde hon vinna?

Sen att Ugglas berör med sin låt Snälla snälla snälla är ingen nyhet. Idag var hon med i Malous Efter tio. Där talade hon öppet om sina tuffa år med svåra depressioner, panikångest och vägen tillbaka. Och hon berör nu ännu mer.

Jag är full av beundran. Så öppen...och, ja...såå klok!

Å på tal om depressioner. Visste ni att i Sverige lever idag närmare en miljon människor i depression? Så många finns dokumenterade. Säkerligen finns det ett stort mörkertal. Är det inte skrämmande?

Sova i 30 år?

Är det möjligt? Jo, men visst är det det. Jag känner en snubbe som sovit i ÖVER 30 år.

En annan jag känner som brukar sova riktigt gott är pappa T. Å så även inatt. När Neoboy sov som en kratta å vaknade femhundrafemtioelva gånger, så fortsatte T bara snarka. Vem var det som fick gå upp å ge lille pöjken nappen var femte minut? Jo, jag. Å jag....är dödstrött idag. Det första jag tänkte imorse när det var dags för frukost var: Hur klarar föräldrar av det med barn som sover såhär dåligt jämt?

Men det är väl så att vi är funtade som så att vi fungerar ändå.

Jag hoppas jag vaknar till ordentligt snart för jag vill vara pigg ikväll. För ikväll blir det schlager hemma hos maria. Så då får vi se om Snyggmama har rätt i sina spekulationer. För hittills har det ju gått sådär för henne med spekulationerna ;) Ja, det verkar mest vara gissningar hej vilt där ;)! ;)!

Diet gris!

Jag införskaffade för ett tag sedan en "Diet piggy", på kul. Tänkte att en tjock nöffande gris i kylskåpet skulle kunna påminna mig om att inte äta det där jag öppnade kylen för.

Men HAHA, det blev annat än jag tänkt mig.

Den låter så jäkla högt att jag undviker å öppna kylskåpet i huvudtaget.

Fast effekt har den! Men är det någon som vet var man kan köpa en ljuddämpare till det tjocka rosa lilla djuret? Så att jag åtminstonde vågar öppna kylen för lite mat :)

VV!!!

Jag vet inte vad det är men det är precis som om min kropp vill belöna mig för att jag ger den mat regelbundet numera. Å gladare än gladast blir jag. Gårdagens vägning -1,3kg (trots mofferi under veckan!). Kunde knappt tro mina ögon. Men egentligen så är det kanske inte så mycket som moffats. Jag tror snarare att jag börjar lära mig att man faktiskt kan ta LITE av det goda när det bjuds.

I Uppsala har man gått ner ett ton och tvåhundratjugoett kilogram med VV detta år. På mötet jag var på igår gick vi ner tjugoett kilogram tillsammans.

Så uppenbart funkar VV!

Så var det...

...torsdag igen. Torsdag=vägdag! Förra gången trodde jag att jag inte skulle gått ner ngt i vikt lagom till vägningen, men hade fel. Idag är jag ganska ÖVERTYGAD om att jag INTE gått ner ett minsta gram. Jag blir glad så länge jag inte gått upp i vikt.

En unnardag i veckan gick ju bra. Men frågan är om denna vecka med TRE unnardagar oxå är ok? Tror knappast det. Hur som så ska det bli ändring på det.

Nä, ska sluta fundera på det nu å göra mig iordning för en lunchdate med Fia på gränby.

Se det snöar,

se det snöar. Det var väl roligt hurra! NOT!!!

Är det inte dags att det blir vår nu? Jag längtar faktiskt...

Födelsedagskalas!

Ja, igår fyllde min vän F:s charmiga dotter Molly 2 år. Det var kalas för hela slanten. Vi gav stora tjejen verktygsset (nummer två). Men det gick hem det oxå. Massa saker å låta med ;)

Men va sjukt fort det går. Tycker det känns som om det var igår M fyllde 1 år. Då hade F:s lillasyster magen i vädret. Jag å F hade oxå bebis i magen.

Igår då var det Linas och Saras tur att stå där med fina magar.

Jag kommer ihåg när jag satt på bussen (tror det var lördag, helg var det iaf) på morgonen. Klockan var cirkus halv sju. Å så plingade det till i mobilen. Ett sms från F om att deras lilla Molly hade kommit till världen. Kommer ihåg att jag satt där på bussen å bölade...av lycka. Ja, det är så fantastiskt stort med dom små.

Å jag tar mig friheten att lägga upp en en alldeles underbar bild på Molly (ganska exakt tre månader gammal där). Från en picknick i stadsparken en solig junidag:

Vilken härlig kväll!

Ack vilken nice kväll det va igår. Kära vänner, tacodinner, snacks, drinkar å en massa vin. Å så schlager å en pokerrunda. Å så två små charmiga å busiga tösabitar. Det kunde ha blivit bättre! Thank you darling for a lovely evening!!!

Så det gjorde inget att N väckte mig kl.5 imorse. Inte ett dugg ;)

Så här pigg...

...å glad hade jag nog oxå varit nu på morgonen om jag, likt Neo, gått å lagt mig klockan sju igårkväll:
Men det gjorde jag inte. Så istället sitter den här soffpotatisen i soffan med påsar under ögonen:


Tror minsann att jag ska gå lägga mig en stund till nu. Så jag är pigg i kväll. Då vankas det tjejkväll å schlager i Årsta. Ser jag fram emot!

Anus!

Fjädrar från ankans anus sitter nu T å leker med. Binder flugor vill säga! Neoboy har date med John Blund å jag själv ser fram emot en kväll framför dumburken. Skönt!

Efter en lååång, skön..

...å rask morgonpromenad sitter jag nu å dagdrömmer om dom fina gamla husen i Gamlis. Tänk om man hade mycket pengar. Om man var rik. Då skulle jag flytta dit bums! Fast först ska ju just det där drömhuset vara till salu förstås.

Å så har jag ju inte såå mycket pengar att vi har råd. Vi får nöja oss med vårat lilla radhus så länge.

Men en vacker dag så kanske jag går till affären i rätt tidpunkt, väljer rätt trisslott och skrapar fram tre klöver. Får åka till Stockholm å stå där i direktsändning å nervöst le mot kamerorna. På darrande hand skrapa den där JÄTTElotten.

Skrapa fram drömvinsten.

Bara smaka på det: 50 000:- i månaden i 25 år!

"Plötsligt händer det". Men helt ärligt...när *pip* då?

Veckans vägning!

Veckans vägning gick så bra att jag är nöjd å glad. Tolv hekton minus på vågen trots gofferi på fredagen! Den största skillnaden i mitt "nya" leverne är att jag äter lunch. Hoppar inte längre över denna viktiga måltid. Ja, å så äter jag inte en massa skit längre...bara lite lite lite!

Efter ännu ett VV-möte så är jag nu tankad med ny energi och peppad att ta itu med ännu en vecka.

Å med det...säger jag tack å gonatt!

Vägningsdag...

...idag! Undra hur det går? Jag gissar på +-0! Med tanke på fredagens utsvävningar...så lär det inte peka neråt på vågen iaf.

Det går inte å nå mig...

...på mobilen. För jag kan inte svara. Jäklans skit. Var ute till Storvreta en sväng (är villavakt när mami å papi dricker paraplydrinkar tillräckligt mycket söderut för att jag ska vara avundsjuk) för att titta till så myrorna mådde bra, vattna blommor, ta in post och skriva ut ett par papper. Å så glömmer jag telefonen där. Jag vet att den ligger där precis innanför dörren. Ser den framför mig. Gud va irriterande!!! Varför har jag inte huvudet med mig? Aja, bara å åka ut igen....

Hipp hipp hurra!

För det är Marias födelsedag idag! Grattis stumpan!!!

Denna vackra kvinna, mamma till gorgeous W, blir 29 år idag (å med ens när jag ser denna bild börjar jag längta till sommaren!):

Så där ja..

...det var mycket roligare å få sitta i vagnen mamma!

Situps...å flashbacks.

Situps...är inget för mig. Inte än. Min kropp..verkar inte vara helt läkt ännu. 20 situps igårkväll å jag vaknar med att ha ont. Ont i ärret. Blir bara less. Ska det vara såhär? Ska jag aldrig bli som förut igen?

Situpsen å det onda jag fick av dom...gav mig flashbaks. Tillbaka till en tuff tid i mitt liv. Tufft för hela familjen. Ja, det var en sjuk tid. Jag liggandes morfinhög i en månads tid. Precis när Neo kommit till världen. Tobbe liggandes under lika lång tid...på en tältsäng bredvid mig. Neo bodde i sin vagn under samma tid. Ja herregud. Jag tänker tillbaka...å läser på min gamla blogg:

Jag har svävat mellan liv och död, morfinångest, dödsångest, jävulska smärtor, maktlöshet och stor sorg över att inte kunna ta hand om Neo som den mamma jag vill vara!

Å det slår mig att vi som har det så bra...vi klagar å gnäller så jäkla mycket. Varför inte bara se med öppna ögon hur jävla bra vi har det. Å vara tacksamma! För tacksam var jag då, trots all skit:

Trots detta helvete och missär jag genomgått och genomgår så ska ni inte tro att jag inte har någon ljusglimt och glädje i mitt liv. För det har jag, Neo! Han är mitt allt och mitt hjärta bankar så hårt för honom!

Kan bara konstatera att det tar inte lång tid att komma in i gammalt trall. Klagandes på väder, smutsiga hem å gråa vardagen. Då...var jag avundsjuk på allt det:

Jag måste erkänna...jag är avundsjuk. Avundsjuk på er alla som kan leva vanliga liv. Ja, jag är till och med avundsjuk på er som går och känner er trötta på era jobb...måndagsdeppiga....suckar över vilken mat ni ska laga ikväll...ni som tycker det känns jobbigt att ni har det dammigt hemma. Ni anar inte hur bra ni har det!! Inget av det där kan jag känna just nu. Men.....jag SKA göra det snart jag oxå...jag lovar!

Jag vaknade imorse å tänkte. Fan vilket pissväder. Måste det regna!?

Man behöver sig en tankeställare ibland. Så näe! Nu tänker jag gå ut...å NJUTA. Njuta av att jag kan vara ute å gå på promenad i det underbara regnet med lilla Neo i vagnen.

Ha en bra dag alla ni där ute!

En dag på Gränby.

Bokade in lunchdate med min vän Maria. Å så blev det, tack vare pappa T:s rikskuponger! Lunch på standardfiket. Neo underhöll oss med skik å kink. Vart tog den lugna-stillasittande-bara nöjda-killen vägen? Nu är det nya tider...å nu ska det roas...å det helst hela tiden! Favoriten e å studsa upp å ner i famnen. Studs alá Neo är på knä...tills man är helt slut i armarna. Tänk vilka biceps jag kommer få ;)

Sen bidde det en sväng bland affärerna. M fyndade på MQ men jag tyglade mig själv å traskade hem tomhänt (ja, förrutom nässpray å alvedon åt förkylda T). Iaf var det jättetrevligt å träffa M. Känns som om det var länge sedan. Alldeles för länge sen!

Nu är det slutåkt i liggvagnen. Det går inte längre. Lilleman har vuxit..på längden. Så det börjar minst sagt bli trångt. Å dom senaste dagarna nöjer sig herrn inte med å ligga ner. Nä...han vill ju sitta å se vad som händer runtomkring...såklart!

Neomami konstaterar...

.....att det finns 575kr kvar på kontot. Med en huvudräkning konstaterar jag att det måste bli cirkus 25kr per dag att leva på till nästa ranson penning klirrar till i kassan. 25x7=175. 175kr/vecka!!! Att spendera på vad? Ja, det är tur att vi redan har storhandlat för denna månad. Å ännu mer tur att jag lever tillsammans med en aning tätare man än vad jag är tät just nu. Ja, så går det när man ska ränna till Stockholm, gå med i viktväktarna å buda på ett par plagg på tradera... Men det var det värt ;)

Neomami fortsätter fynda!

En av mina nya hobbys nu när jag är föräldrarledig är att shoppa kläder till lilleman. Allra helst eftersom jag tycker att jag aldrig hittar något åt mig själv. Kanske beror på att inget passar på min en aning för stora kropp.

Jag har gått å blivit en riktig traderare!!! Dagens fynd blev ett par joggingbrallor med apor på för 2kr. En Ida T tröja med bävrar på för 37kr. Å en alldeles underbar t-shirt med lejon på från Småfolk, för 81kr. Jag=glad =)

Jaha...

...måndag igen. Det har varit en superhärlig helg! Idag har jag hunnit med en lång skön promenad...å varit på BVC för att konstatera att Neo växer och mår som han ska (som om jag inte redan visste det!).

Så vad gör man mer av denna dag? Städa? Vette sjutton...skulle behövas, men är så tråkigt. Nä..det får nog blir bus å mys till 100% med lilleman. Bara han å jag!