Ut med det gamla, och in...

...med det nya året!

Det slår aldrig fel. Varje nyårsaftonsmorgon vaknar jag alltid lika sentimental. Jag vet inte vad det är men nyårsafton för mig är en underlig dag. Nästan lite kuslig. Samtidigt är jag förväntansfull inför det nya året. Året som komma skall.

Men allra mest så vaknar jag denna morgon och tänker tillbaka på året som varit. På allt som hänt. Allt som passerat.

För mig har år 2009 varit ett år som runnit iväg...fort. Mycket fort.

Mina fina vänner har fått små bebisar. Dom som man gått och längtat efter. Plötsligt var dom här. Så fina, så ljuvliga.

Rätt som det var så var vi sedan på andra hälften av året. Neo fyllde ett år och kort därefter bestämde han sig för att det inte längre dög att hasa sig på rumpan utan han skulle minsann också krypa. Jag gick åter tillbaka till mitt arbete och delade förädrarledigheten med pappa T. Nästan fjorton och en halv månad gammal tog Neo mamma med häpnad och tog sina första steg. Och nu..kort därefter så är det knata, dansa och snurra runt det han älskar och gör allra mest. Hans ord har blivit fler..och tydligare. Helt plötslig har kommunikation nått en ny dimension i vår lilla familj.

Men däremellan alla glädjeämnen så har detta år även fyllts av sorg...och saknad. Min älskade morfar lämnade oss under hösten. Han dog så som han alltid önskat att det skulle bli. Knall och fall, som om han regiserat sin bortgång själv. Sedan var det käre farmor som nyligen lugnt och stilla somnade in. Minst lika saknad.

Två som lämnat detta liv. Men två nya små frön som gror.

Min bror och hans A ska ha barn i juni. Jag är så glad och lycklig för deras skull.

Jag avslöjar nu med glädje, lycka och kärlek att det andra lilla fröt växer och gror.... i min mage. Neo ska bli storebror!!! Lite komiskt att även Norpan (lille plutt i min mage) beräknas att titta ut i juni. På exakt samma BF som min brors lilla frö.

Så ja, år 2009 har varit ett mycket blandat år.

Och om jag får sia framtiden så tror jag att nästa år, 2010, kommer att bli ett mycket bra år. Jag längtar!

Med hela...

...3 soltimmar so far i november så kan man inte annat än att längta tillbaka till denna underbara plats:


Vilken liten skit Neo var då!


Ja, det händer mkt på några månader....

Er önskan...

...min lag:

Jag överlevde..

...första arbetspasset! Första natten på avdelningen är nu avklarad. Det var helt ok. Så det blir nog bra. Helst skulle jag vilja vara hemma med Neoboy ett år till, MINST.

Igår var dagen ångest. Jobbångest.

Idag var dagen trötter. Från att normalt gå å lägga mig vid nio-tio tiden så var jag ju vaken hela natten på jobbet. Å idag har Neoboy hållt mamma vaken mer än han borde och mer än vad jag ville. Men det blir nog rutin på det också, med tiden.

Nu är jag appigg å tippar på att det inte blir läggdags inom de närmsta timmarna.

Jaha..

...hörnini. Idag är det fredag. Fredagen innan måndagen då jag börjar jobba. Kan inte riktigt fatta, eller vill väl helt enkelt inte ta in det, att jag faktiskt ska börja jobba igen. Inte vara hemma med Neo själv längre. Fast det blir kul å bra för både N och T att få lite mer tid med varandra.

Får se hur det blir att ställa om från natt till tidiga morgnar med Neoboy. Förr (innan N fanns) gick det jättebra med omställningen natt-dag dag-natt. Men då kunde jag också välja en slödag eller en sovmorgon. Det går inte nu längre.

Men ska jag vara ärlig så känns det lite olustigt att börja jobba igen. Inte det att jobba, det ska bli lite kul. Utan mest faktiskt att åter infinna sig på sjukhuset. Det har liksom knutit sig i magen så fort jag varit på sjukhustes mark, ända sedan förra årets sjukhushistora.... Men det blir nog bra! (intalar jag mig iaf)

Paaapaaa aka Gert!

Neo ser en bild på Gert Fylking och utbrister PAAAPAAA!

För exakt ett år sedan...

...såg jag ut så här:

Då vaknade jag tidigt på morgonen och insåg att förvärkarna, jag annars vaknat med i 2 veckors tid, denna gång var riktiga värkar. Så denna dag för ett år sedan innebar jävligt mycket smärta, illamående, sjukt mycket förväntan....spänning och otålighet, och resulterade i att vår kille entrade världen gallskrikandes nästkommande dag.

Men det var för ett år sedan. Idag i samma tid sitter jag här och bloggar. Jag å lillkillen har ganska nyligen ätit frukost och nu sitter Neoboy framför mig och brummar fram en liten plastbil på golvet och dansar i takt till reklampausens musik på tv:n. Det är fint väder idag, lite blåsigt. Eller sssccchhh:uigt som Neo säger. Vi ska snart gå ut å njuta av en morgonpromenad...

Herr kantarell!

Det luktar trattkantarell i hela huset här hemma. Jag och min käre bror hade en underbar eftermiddag i skogen igår. med 30 liter svamp i påsarna gav vi upp. Det skulle ju rensas också.

Så då vet ni vad jag gjorde i gårkväll... Neo hjälpte till, käkade lite svamp och dom små spindlarna som slunkit med i påsen. Mumma!

Gungeli....

...gung:

Bland det bästa han vet!

Dagens Neobild!

Bild på lilleman önskades. So here it comes:

Lördagsfin!

Pappa T har gjort sig lördagsfin inför kvällens balluns:

Lilla kråkan!

Lillkillen är förkyld. Är så svullen i halsen att han inte vill äta. Och om min Neoboy inte äter...då är han inte kry.

Men inte nog med det. Lillkråkan har öroninflammation. Usch å fy. Bort bacillusker. Bort!

Min lillplutt!

Elva månader är passerat...

...för Neos del. Just nu är det en mycket kramig, pussig och gosig liten kille. Han är hemma och är febrig tillsammans med en lika febrig mamma. Knatar runt och nyser å säger ashi.

När Neoboy inte är sjuk så är han inte så kramig av sig. Sitter inte gärna i knä å myser. Vill allra mest bara springa runt i sin gåstol å plocka saker överallt. Å gräset är alltid grönare på andra sidan så att säga. Annars skrattas det mkt, busas och testas en massa gränser.

För min del har nedräkningen börjat tills jag börjar jobba (ja, jag vet att det är ett tag kvar, närmare bestämt 1 1/2 månad, men för mig som varit hemma 1 1/2 år så känns det som om det börjar dra ihop sig).

Nä, nu står Neo å skäller på mig... Bye for now!

Jag gjorde det!

Jag tillhör släktet som tänker att jag ska göra det. Imorgon. Men gör det aldrig. Så, så har det varit. Jag har tänkt och tänkt. att imorgon, då ska jag banne mig gör det. Men den där morgondagen när jag verkligen gör det har låtit sig vänta.

Igår tänkte jag likadant. Att imorgon, då gör jag det. Och så kom idag. Men idag var den stora skillnaden att jag faktiskt gjorde det.

Ja, hör och häpna. JAG GJORDE DET!!!

Min första löparrunda på många många år är avklarad!

Det var så jäkla jobbigt. Så jäkla skönt. Jag är så nöjd. Så stolt.

Nu längtar jag bara till den dagen då jag likt Snyggmama kan säga att jag inte kan vara utan det!

Neo och killingen på Furuvik:

Vilsen i pannkakan!

Eller rättare sagt i skogen!

Jag pratar med min pappa i telefonen en kväll:
-Jag och Maria ska plocka svamp imorgon.
-Ta med dig karta och kompass, jag vet ju hur du är i skogen. Bara skenar i väg utan att ha någon aning om vart du går.
-Inte då. Klart jag har koll.

Jo, visst!

Vi gav oss ut. Jag och Maria. Utan karta och kompass. Min papi hade rätt. Vi hade ingen aning om vart vi var. Yrade runt i ett par timmar. Började fundera om det snart var läge att larma SOS. Men så hörde vi ett ljud. Var det inte billjud?

Jodå. Det måste vara bilar.

Vi gick mot ljudet. Gick och gick. Över stubbar, grenar, stenar. Genom snår och träsk. Så ser vi. Bilarna. På E4:an! Hur fanken kom vi dit?

Som två vilsna älgkor travade vi på andra sidan älgstängslet och undrade hur vi skulle ta oss över. Till slut lyckades vi knuffa bort ett par stenblock och kunde åla oss under, och ut på andra sidan.

Nu återstod bara att hitta tillbaka till bilen. Så in i skogen igen. En timme genom snår som gick oss till midjan så visste Maria var vi var. Nu var det bara ett x antal kilometer grusväg till bilen.

Träffade en halvnaken karl som gav oss lite vatten så vi inte skulle svimma.

Men. Så äntligen var vi tillbaka till bilen. Tog en slurk kaffe och vred oss av skratt. Vi lyckas då alltid!

Men kul hade vi (när vi väl fattade att vi inte skulle behöva övernatta i myggornas paradis). Å skogets guld, kantareller, fick vi en varsin skörd med oss hem.

Den svampmackan jag åt på kvällen sen var nog den godaste jag någonsin ätit!

Jodå...

...jag lever. Känner mig bara en aning ur balans. Ja. Trött.

Vårat lilla charmtroll Neoboy som är för det mesta väldigt söt, snäll och go på dagarna förvandlas för det mesta till ett litet monster på natten.

Eller. Egentligen inget monster...men han är mer vaken än vad han sover om nätterna, just nu.

Vaken ledsen Neoboy = långa vakna nätter för oss andra två = en trött bebis och två trötta föräldrar dagtid.

Så är det här!

Så förlåt alla om jag är bloggslö, osocial och en aning kort och grinig när vi väl pratar/ses. Jag är bara trött!

Ähh!!!

Bloggolusten har hittat till mig. Därav sinar inläggen. Likaså besökarna. Det börjar kännas meningslöst. Kanske för att det är sommar och sol. Och man mestadels är ute. Vi får se...kanske det vänder och blir några inlägg i höst...

Njut av sommaren allihopa!



Bye bye!

Fyfan vilket morgonhumör...

...och vilken vilja våran grabb har numera.

Som imorse. Grötdags. Neoboy ville äta själv. Å det fick han. Sen tänkte jag vara snäll å hjälpa till lite eftersom jag förstod att han aldrig skulle bli mätt med gröten på golvet. Men det skulle jag inte försökt mig på. Den här morgonen var tydligen en äta-själv-morgon. Å så kommer morsan å sabbar. N satt resten av frukosten å bara vrålade. Lät all gröt rinna ur munnen och var otröstlig.

Så vad gör man?

Det hela slutade med välling i sängen. Å där ligger han än...med vällingflaskan i munnen...å surar.


Nä. Men allvarligt. Bloggolust på högsta nivå.

Jag mår bra. Om än något uttråkad.

Back on track.

Nu är jag åter på banan igen. Tänk vad beroende man kan bli av en telefon. Jag är. Av min.

Neo dregglade sönder min. Displayen blev ledsen och efter ett tag vissnade hela telefonen.

Men efter varsam behandling med hårfön och en tids vila så är den åter brukbar. Min mobiltelefon.

Welcome to mother earth, you little rascal!

Nu är denna stora dag en stor dag x 2.

Sara och Martins Ben har äntligen kommit! Strax efter klockan 17.00 idag tittade lilla krabaten ut. Ett jättegrattis till er!

Lycka!

Idag är en stor dag...

...för Wilma. Hon fyller nämligen år idag. 5 år!!!

Tösa önskar sig Gröna Lund, en häst, hela BR-butiken, en egen dator MED internet...eller....såpbubblor.

Det är svårt att mäta sig med den önskelistan. Men jag är ganska säker på att tjejen kommer få en supermegabra dag med skattjakt, ponnyridning å en massa glass på 4-H som mamma Maria ordnat med. Grattis till Wilma idag!

Då fyra månader gammal. Idag fyller tjejen 5 år!

Medan...

...vi var på vår semester passade Talangen på att titta ut.

På morgonen den 29:e juni gjorde Lina och Martins lilla juvel entré.



Grattis i massor till er!

Back on track!

Växjö. Öland. Kalmar. Växjö. Karlskrona. Öland. Och hem.

En liten semester, en minivariant. Men ack så härlig.

Vi har haft det great!

Mammas lilla pojke.

24 juni. 9 månader sedan N entrade världen. Det vill säga att min lille pöjk blev idag 9 månader gammal. På nio månader har han hunnit med en hel del. Vilja, humör och envis. Men ack så glad. Skrattar mycket och ofta. Lite smått bekväm av sig. Vet att mamma gör som han vill. Fortfarande en härmapa som också när man minst anar det vänder sig om med en galen grimas. Men mest av allt världens mysigaste!

Denna dag har det varit alldeles underbart väder. Inte för varmt. Inte för kallt. Men framförallt. Det är sommar och sol. Vi har:

Matat Neos favoriter. Pippisarna.

Picknickat i stadsparken å spanat efter....pippi.

Inhandlat gympapjucks.

Äntligen!

Idag var första dagen sen vi kom hem från semestern som det har känts som sommar. Äntligen. Dagen till ära spenderades bland annat på S och M:s altan. Kaffe och kaka.

Två mycket vackra kvinnor. Två väldigt gravida kvinnor.

Det är galet nära nu och jag längtar galet mycket efter att få snusa på dom små.

Neoboy fick prova Martins urväxta, men mycket snygga, lederhosen.



Och på tal om semester. Imorgon börjar min. Två hela veckor. Funderar på vad man ska hitta på då!?

När T å min bror...

...var och fiskade i hälsingland såg det även ut såhär:


En mycket vacker plats.

Jamenvisst!

Ja men visst var det regn igår på midsommarafton. Men inte mycket. Och när det regande satt vi i en bil. Så det gjorde inte så mycket. En snurr på chokladhjulet blev det. Jag vann, en dubbeldajm. Deru! Picknicken i gröngräset uteblev eftersom ingen hade tagit med sig vantar, mössa, halsduk å raggisar. Kallt m.a.o. Istället blev det knyt hemma hos familjen B. Där var det varmare, gott och trevligt. Neo träffade lite polare han också.

Kvällen spenderades, som förra året, här hemma. Fint väder hade vi också. Grillat, såklart. Å en massa annat gott. Spel. Sen var klockan helt plötsligt halv två och den gravida av oss 4 var tröttast. Dags att dra sig!

En bra midsommar...vart d!

T

Min sambo T var iväg och fiskade med min bror i helgen. Dom var vid en alldeles underbar plats i hälsingland och fiskade harr...och öring.

Så här såg det ut:

Vaknade...

...imorse av att Neoboy ligger bredvid mig tjoandes på mage å putande med rumpan. Ni som känner Neo vet att det inte hör till vanligheten. Att han väljer magläge framför rygg alltså. Men det händer allt oftare faktiskt.

Igår handlade jag lite mat inför midsommar. Åter till potäterna. 1 öre/kg om man handlade för över 100kr. Det gör man oftast. 1 öre, det är lika med gratis. Kan det löna sig för stackars potatisodlare?

Igår rensade jag lite i rabatten. Inte så smart kanske med tanke på astman. Men faktum är att det känns bättre idag. Å fint blev det i rabatten också. Bra där!

Glad skit!

Det är en glad skit som håller låda här hemma. Våran lugna kille gör allt annat än att sitta still numera. Favissen e å gunga fram å tebax....

Om jag varit frisk.

Hade jag varit frisk idag så hade jag kommit hem från en lunchdate hos min vän S i Stockholm för en stund sen. Jag hade även gjort mig iordning och varit påväg till mitt jobbs sommarfest vid det här laget.

Istället sitter jag här hemma och fryser, svettas, hostar och tycker synd om mig själv.

Kippar efter andan. Jävla astmaskit!

Mer snor.

Neos feber har flyttat över till mig. Han har även delat med sig av sitt snor. Hostan också. Idag är jag allt annat än pigg. Hade pappa T varit frisk så hade åtminstonde han haft lite energi till övers till Neo. Men han är krasslig han också.

Neo får helt enkelt leka själv idag...eller med en hängig MAAMAAA!

Snorigt.

Här hemma är det snorigt. Neoboy snörvlar, hostar och har feber.

Själv har jag ont i halsen. Men preparerar med dunderkur å hoppas på att det inte blir mer än halsont.

Och med det vädret som det är så passar det ju alldeles lagom med att bara ligga hemma och kurera. Tänk om man kunde få N att förstå att det är bra med vila...

Alldeles alena!

En grym middag på Lingon i bästa vänners sällskap. En timmes glänsande ;) på bowlingbanan. Avslut på The Flurr med fiafilur. Kan det bli bättre?

Åter hemma. Slås av tystnaden. Ingen Neoboy som vaknar å ropar efter mat...ingen T som snarkar. Bara jag och tystnaden.Tyst. Alldeles för tyst. Ensamt. Alldeles för ensamt. Jag saknar dom mina.

Men om några timmar kommer N och sen så kommer T på söndagkväll.

Längtar!

Jo.

Det gör det kom jag på. Allas våran älskade sommargubbe!

Potäter.

Finns det något godare än dessa ljuvliga sommarknölar?



Ju mindre...desto godare!

Kärlek.

Klockan sent igårkväll:

Neo sover lite oroligt, ligger och vrider och vänder på sig i spjälsängen. Jag ligger i vår säng, alldeles bredvid. Han ligger där och vrider på sig, smackar lite ut i luften. Så vänder han sig mot mig. Tittar upp med sina stora ögon och med ett leende på läpparna säger han högt MAAMAA. Vänder sig sedan bort igen. Somnar om. Mitt hjärta slår några extra slag. Alldeles varm inombords.


Medveten om vad han sa eller ej. Det spelar ingen roll. Magic moment på högsta nivå. Snacka om kärlek.

Lunch och kaffe.

Lunch å kaffe på Gränby med tjejerna var det på schemat idag. Med tjejerna menar jag föräldrarlediga Fia med hennes söta H. Nu har vi även äran att få sällskap av vår vän L som nu mera räknar ner dagarna tills "Talangen" anländer. Inte långt kvar nu! Även Neoboy var med å luncha. Såklart.

Kaffe drack vi precis här hemma också. I min T:s nya kafferoyce rolls. En Nespresso. Som han har längtat och trånat. Efter att få köpa sin älskade espressomaskin.

Nu står den här hemma i vårat kök och skiner. Även T skiner. Som en sol, över sin nya älskling!

Här var d bröllop för hela slanten.

Eller i alla fall för halva slanten. T:s kusins bröllop fick bara några få vara med på. Desto fler var vi som fick vara med och fira deras löften till varandra på bröllopsfesten i lördagskväll. 75 styckna var vi, för att vara exakt. För mig var det den första. Kan jag göra om.

Faktum är att jag går och väntar och längtar på att någon av mina vänner ska ta det stora steget och gifta sig. Men icke. Här ska det ynglas av sig först, vilket iofsig är det absolut största.

Neoboy skötte sig iaf exemplariskt i lördags. Var med och underhöll under middagen och vaggades sedan till söms av cowerbandet som spela Winnerbäck på högsta volym. Sen sov han, resten av kvällen.

Jag å T fick möjligheten att mingla med dom andra.

Så det var våran helg. Växjö tur och retur.

Ännu en väska med smutstvätt står här och väntar på mig. Å ännu värre är att tvätten från Thailand fortfarande hänger på strecket. Jag bara avskyr å tvätta!

8 månaders kontroll.

Vi var på 8 månaders kontroll på BVC igår. Neoboy växer på både längd och bredd som han ska. Shit pommes vad stor han börjar bli. Tiden går ju så fort att man inte hänger med. Man blinkar så är han helt plötsligt ingen spädis längre.

Han har blivit en riktig härmapa. Skrattar någon så klistrar han på ett riktigt fejkskratt. Hör han någon som hostar, ja då måste ju han självklart också hosta. Smackar någon, ja då gör han lika. Skulle det vara någon som skakar på huvudet då tar det inte lång tid innan han själv sitter som en nickedocka eller om någon lägger huvudet på sned då fastnar han där själv med huvudet på sniskan.

Men, herrn måste ju vara på humör också. Å det är han för det mesta.

Behöver jag säga mer än....

...att Neoboy hade det alldeles underbart bra i Thailand han också:

Jaha..och nu då?

Kom hem till Svealand i måndagsnatt. Igår regnade det. Idag också. Jäkligt välkomnande!

Igår roade jag mig med att packa upp ryggsäcken. 70 liter smutstvätt som skulle tvättas. En väska står nästintill orörd. Det är T:s nya små juveler som ligger där och väntar på honom. Alla hans fynd. Alla nya kläder.

Är redan rastlös. Vill att det ska hända något. Utvilad efter semester så har det börjat klia i fingrarna. Vill göra en massa men vet inte riktigt vad jag ska ta mig för.

Så här sitter jag, framför datorn. Och bloggar. Pillar dom obligatoriska skinnflagorna från ansiktet. Dom små bevisen att man faktiskt varit i sol och värme börjar redan ge vika. Men det är inte allt. Även om det inte syns. Så vet iaf jag. Det är bara att blunda. Tänka tillbaka. Underbara 3 veckor.

För mindre än 2 dygn sedan låg jag en sista liten stund i solen och hettan på en strand i Thailand. Badade i det underbart ljumna havet.

Men underbart är kort. Och även hur bra vi än har haft det så måste jag ändå avsluta detta inlägg med att: Hemma är ändå alltid bäst!

Rapport 5:

Har hunnit vara en venda till Phi Phi sedan sist. Phi Phi var inte som jag minns det, litet och pittoreskt, utan nu fanns her barer i varenda horn. Men ack, det er enda underbart, strenderna finns kvar. Dessverre tyckte myggen lika som jag. Derfor ansag vi att detta paradis var allt annat an Neovenligt eftersom han inte alls ville noja sig med att sitta i vagnen under myggnet hela kvellar. Sa derfor fick det bli en kortis och vi stannade 2 netter.

Tillabak i Phuket. Tiden gar fort, lite for fort om du fragar mig. Allt ar sitt slut. Och sa even denna resa. Nu har vi nagra fa dagar kvar och dom tenker vi spendera precis som resten av denna resa, med lata dagar och en massa bus och mys, lilla familjen.

Sen er det en flygresa hem. Hua...ser jag inte fram emot. Jag hoppas Neo er trott och sover bort flygturen. Men det er nog dessverre bara onsketenk. Men en flygresa pa elva timmar med en uttrakad Neo det tar jag, for att fa en san her semester.

Puss pa er alla. Vi ses snart!

Rapport 4:

En apa smyger sig forbi varan bungalow. I tredkronorna leker stora ekorrar med varandra. Turkosa fjerilar flyger ljudlost forbi. Vi gar 50 meter i gronskan, mellan svajande palmer, ner till den alldeles kritdvita finkorniga stranden. Det er fridfullt. Tyst, bara vagorna som slar in pa stranden hors. Alldeles ljummet vatten, solen hettar. Pa kvellen sitter vi, medan Neo sover, pa verandan och lyssnar till grodorna som haller konsert. Even cikador och syrsor tevlar om vem som kan lata hogst. Men annars lugnt och skont. Vi har landat...i harmonin.

Nu styr vi kosan ater till Phuket. Har haft det alldeles underbart her i Krabi. Men nu lemnar vi detta paradis, mellanlandar i Phuket, for att sedan ta oss till Phi Phi.

Halva semestern har gatt. Halva kvar.

An sa lange lengtar jag inte hem...

Rapport nummer 3:

Lugnet som infinner sig her var varmt velkommet. Pa hogsesong vet jag att detta paradis er precis som vilken turistort som helst men oslagbart vacker natur. Vi kunde inte ha valt en bettre tid en att aka i lagsesongen. Aven nu ner vi er pa den mest exploaterade stranden sa er vi nog inte mer an 50 pers som lapar sol pa denna kilometerlanga strand. Inte en solstol sa langt ogat kan na a kenns det av nagon anledning mer ekta. Ljuvligt! Och inte att forglomma er stellet vi bor pa. En 4-stjernig oas mitt i byn. Alldelles alldeles underbar, kan jag varmt rekommendera till den som funderar pa att aka hit.

T:s och min mage er nu i trim igen. Nu er det Neoboys som tjorvar. Men det ska nog bli bra det med snart.

Imorgon tar vi longtailboat till Railey och till stranden Phra Nang. Ser jag fram emot, allra helst Phra Nang som listats som en av verldens vackraste.

T fortsetter shoppa, sa nu borjar det sina i reskassan. Men det finns ju bankomater, tur er vel det!

Ha det best der hemma alla!

Rapport nummer 2:

Dags for grisrosa Neomami att uppdatera. Vi har bada drabbats av kassa-i-magen-syndromet. Tackar gudarna for Dimor!

Annars er det fortfarande varmt och skont ;)

Imorgonbitti skall vi upp i ottan och bege oss till Krabi. Hur bra vi en har det sa ska det bli skont att vila fran turistghettot och bege sig till "riktiga Thailand". Far se om det jag minns kvarstar eller om det blivit jetteexploaterat det oxa. Hur som...vi ska fortsetta njuta! Sa imorgon blir det battur. A sen ska vi pa nagot venster hitta till boendet vi bokat. Vi hoppas nagon der vet vad det er for stelle. For vi har verkligen ingen aning var det ligger forutom vilken strand vi ska till.

Ne nu er det dags att bege sigg upp till mina elsklingskillar.

Bye bye for now!

A jag tenker fortfarnade pa er!

Sawadee Kaa!

Thailandrapport 1:
Planet gick...klockan 4. Det var manga trotta och griniga pa flyget. Neoboy skotte sig fint. Det tyckte inte andra. Om blickar kunde doda seger jag bara....

Efter dag 3 pa stranden kan jag konstatera. Det er soligt. Det er varmt. Valdigt varmt. Regnar gor det lite ibland. Det er alldeles alldeles underbart!

Vi har antagit en grisrosa ton.

Njuter gor vi. Neo er gladare en gladast. Trivs som fisken i vattnet. Nojd over att fa bade mammas och pappas uppmerksamhet dygnet runt. A sa har vi thailendarna som gullar med honom sa fort dom ser honom. Men ner dom er pa veg att ta upp honom da er det skyddande neomami som seger big no no!

Han pratar for fullt. Har borjat klappa henderna och vinkar da och da om det er nagon han gillar serskilt mycket.. Ja, han har nog aldrig varit sa charmig som nu. Jag er full av kerlek. Och lettad, over att han verkar ta vermen sa bra. Svettas som en gris men det gor alla her nu. Sa det blir en del bada for lillkillens del oxa.

Termometern framfor mig visar 33 grader och klockan er cirkus 5 pa em.

Det er lagsesong her och det merks. Det er lugnt och ganska sa fridfullt vilket vi gillar.

T har fatt pa sig shoppingbrallorna och koper grejor at hoger och venster. Fast planboken er i stort sett lika full som ner vi akte hemifran. Det er lojligt billigt. Fortfarande. Som igar, vi bada slog pa stort och keka haj till middag och drack ol till det. Ca 70 spenn for bada tillsammans. Jag tackar o bugar!

Ne, nu er det dags att jag avslutar denna rapport. Innan myrorna som har myrstig over tangentbordet flyttar over till mig istellet.

Jag hoppas ni alla har det bra. Tenker pa er!

Fortfarande hemma!

Hade planet gått som det var planerat så hade vi nu suttit på flyget på väg på semester. Men d bidde förseningar. Först från 23.00 till 02.45. Sen kom nytt bud 04.00. Det kvarstår. Hoppas det inte blir mer förseningar nu för NU VILL JAG ÅKA!

Så snart ska jag hoppa in i duschen. Väcka T. Väcka N å ge honom lite mat. Hämta min pappa som är snällare än snällast och går upp mitt i natten för att köra oss till Arlanda (tack pappa).

Sen så...är det dags!

Ha det bäst alla min nära å kära. Jag ska tänka på er när jag sitter med en paraplydrink i handen på stranden å svettas ;)

Eller när jag vaknar upp på morgonen. Öppnar dörren till våran bungalow i Krabi å tar ett kliv, rätt ner i poolen:



Love you all!

Ps. lovar att rapportera här på bloggen hur vi har det. Å ni mää får skriva här hur NI har det. För det spelar ingen roll hur långt borta jag är...så kommer jag å tänka på er!

Puss å hej!

Färdigpackat?

Ja, jag tror att vi är färdigpackade nu. Min lilla packning hade jag kunnat ta med mig i handbagaget och efter T gjort lite gallring så var det inte så mkt kvar av hans packning heller. Neoboy står för 2/3 av alla packning:

pass
ersättning
välling
gröt
burkmat
AD-droppar
nappar
flaskor
sked
hakklapp
bodys
byxor
strumpor
Uv-dräkt
badkallingar
solkepsar
filt
lakan
snutte
nalle
leksaker
vätskeersättning
tandborste
nagelsax
alvedon
Ipren
nässpray
näsfrida
termometer
rumpsalva
barnolja
hudsalva
blöjor
tvättlappar
myggnät
regnskydd
Sack`n Seat
solparasoll
sulky
solskärm

osv....

Har tidigare idag kännt mig pirrig. Och nervös.
Nu, känner jag mig bara lugn. Och förväntansfull.

Om 2 dygn...

...så är det bara ett par timmar tills vi kliver av planet i Thailand...värmen som slår emot oss... Sol. Förhoppningsvis. Men annars iaf värme. Å så miljöombyte vilket jag är i stort behov av just nu.

Det verkar även som om Neos kink och missnöje är puts väck. För den här gången. Det blir bättre och bättre på nätterna. Han börjar bli sitt glada jag igen. Så det bådar gott inför resan. =)

Ska snart lämna N hos mormor och morfar. Då får Neo bli lite ompysslad medan jag å T fejjar hemma.

Vilken mysdag!

Idag fick jag äran att vara barnvakt åt min favoritHedda. En tretimmarsglimt av livet som tvillingmamma(det är ju inte mer än ett dygn mellan Heddis och Neo). Å det kan jag göra om. Mer än gärna!

Neo sov en stund och då fick jag ha H alldeles för mig själv. Bara hon och jag. Det var urmysigt. Men ack va fort tiden gick.

Det här med sömn...

Inatt satt jag uppe kvart över fyra å skrev frustrerat på min blogg att lilleman borde sova. Inte för min skull. För hans. Visst, det är jobbigt för oss alla. Vi alla 3 blir trötta å griniga. Men jag kan ta det. Och jag vet ju att det är bara en tidsfråga innan vi är på banan igen (hoppas jag). Den som lider mest är Neoboy himself. Man märker ju på honom att han inte mår bra av för lite sömn. Orkar inte med sig själv.

Men en semester gör säkert susen ;) Å det börjar ju dra ihop sig för Thailand. Längtar!

AHHHH, SOV UNGE!

Jag blir galen!!! Vad är det frågan om? Utvecklingsperiod, livskris eller någon annan fas... Det måste gå över snart! Den nya nattsuddaren N känner vi inte igen. Inte i huvudtaget.

Neoboy...man ska sova om nätterna!!!

Till något trevligare.

Idag var det dags för en gränby-lunch-date. Bakad potatis, såklart. Hedda läste en Gobok för Svea och Neo medans vi mammor satt i lugn och ro och åt å småpratade.

Eller inte.

Ett sista inlägg...

...om den här galna kärringen så ska jag släppa det sen. Jag blir illamående när jag ser vad hon gör. Hur i helskotta kan man få göra så? Kolla på det här.

Så, nu har jag sagt det igen. En sista gång. Kärringen är störd.

Nu glömmer jag att hon finns...å att det finns en massa små barn som får utstå hennes sjuka metoder.

Ang. förra inlägget...

...så verkar det som om klippet är borttaget från Youtube. Det var AW (Anna Wahlgren å inte jag) som på ett minst sagt besynnerligt och hemskt sätt skulle visa hur man skulle söva dom små. Enligt henne genom att trycka ner (eller rättare sagt dunka ner) bebisens lilla huvud rätt ner i vagnen å sen rycka hårt i vagnen så stackarn tappar andan. Ja, fyfan...säger som dom kommenterade i förra inlägget. Misshandel!!!

Hade jag följt hennes råd hade kanske Neoboy legat däckad i sin vagn nu. Vad vet jag... Sovandes eller ej...skulle aldrig i hela mitt liv få för mig att göra så för att få honom att somna.

Nä, hellre har jag det som nu...en trött och grinig lite ungrackare som vägrar att somna. Varken han eller jag mår bra av det...men vad gör man? Någon som har något tips?

För i helvete...

...hur sjukt är inte det här?.

Tant doktor.

Idag var det dags för Neos första besök hos farbror doktor...eller tant doktor var det. Eftersom det gått 11 dagar och han fortfarande inte är feberfri så började jag bli lite fundersam. Urinprov, blodprov, lyssna på lungor och kika i öron och hals. Inget gav något. Så det är förmodligen som läkaren sa en sjuhelsikes influensa som lillkillen fått. Det enda läkaren kunde konstatera var att han är hiskligt kittlig under armarna.

Då vet vi...och kan andas ut.

Till något annat... Pappa T ska sluta snusa. Vem blir gladare än jag (förrutom hans tänder och tandkött)? Vill ni ha koll på hur det går för honom går ni in här.

Lilleman...

...har kommit på banan igen. På elfte dagen nästintill feberfri och sin gamla goa aptit tillbaka.

Jag, är tröttare är tröttast. Även jag på elfte dagen...och natten, utan normal sömn. Med en massa gnäll, skrik och min oro. Beundrar dom som orkar leva i den här vardagen. Alltid. Men det är väl just det, det blir en vardag det också och vi är ju så långt mer anpassningsbara än vad man tror.

Men jag skulle behöva lite semester för att orka åka på semester ;)

Om exakt en vecka...

...börjar det verkligen dra ihop sig. Minst sagt. Då är det bara någon timme tills vi åker till Arlanda för att flyga till Thailand. Har suttit och gjort lite research. Vi kommer först att åka hit (det är där vi har 3 veckor betalt hotell):



...sen tror jag att vi kommer att åka till det här placet och stanna några dagar:



...mina planer sen är att vi ska ta oss till denna ö och strand och sova kvar ett par nätter:


Nu fick jag magpirr!! Guuu så gött d ska bli!