Då vaknade jag tidigt på morgonen och insåg att förvärkarna, jag annars vaknat med i 2 veckors tid, denna gång var riktiga värkar. Så denna dag för ett år sedan innebar jävligt mycket smärta, illamående, sjukt mycket förväntan....spänning och otålighet, och resulterade i att vår kille entrade världen gallskrikandes nästkommande dag.
Men det var för ett år sedan. Idag i samma tid sitter jag här och bloggar. Jag å lillkillen har ganska nyligen ätit frukost och nu sitter Neoboy framför mig och brummar fram en liten plastbil på golvet och dansar i takt till reklampausens musik på tv:n. Det är fint väder idag, lite blåsigt. Eller sssccchhh:uigt som Neo säger. Vi ska snart gå ut å njuta av en morgonpromenad...
Vilken mage!! Har han blivit gratulerad av Er idag ännu? Han förstår ju förstås att han har födelsedag idag. Presentpapper och snöre brukar vara roligast. Krama honom från farmor och farfar. Vi ses väl snart, hoppas jag.
SvaraRaderaR-m