Inatt satt jag uppe kvart över fyra å skrev frustrerat på min blogg att lilleman borde sova. Inte för min skull. För hans. Visst, det är jobbigt för oss alla. Vi alla 3 blir trötta å griniga. Men jag kan ta det. Och jag vet ju att det är bara en tidsfråga innan vi är på banan igen (hoppas jag). Den som lider mest är Neoboy himself. Man märker ju på honom att han inte mår bra av för lite sömn. Orkar inte med sig själv.
Men en semester gör säkert susen ;) Å det börjar ju dra ihop sig för Thailand. Längtar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar