Allt är relativt...

...och ens egna verklighet ligger en närmst om hjärtat. Så vad ska jag säga. Jag är i stunden aptrött på sjukdomar. Tycker synd om mina barn.

Sjuka. Griniga. Å allt annat än sig själva.

Förkylningar, ögoninflammationer och öroninflammationer. Snor, slem, var, tårar, feber, diareér, mediciner, värk....

Jag vet. Det är inte så illa. Men just nu känns det så.

Efter några få behandlingar börjar man känna igen lillasyster igen. Men hon är fasiken inte grann. Hennes annars så stora, klara och busiga ögon är utbytta mot två kladdiga, variga, svullna och två rinnande trötta ögon.