Jullov....eller?

Lusten att skriva några rader här har inte infunnit sig på länge. Men i och med att jag mentalt tagit jullov från skola så kände jag att jag allt kan göra ett avtryck.

Det rullar på. Allting. Vi var en av de lyckliga som fick plats i januari till Sallybally på förskola. Så nu är det dags för lilltjejen att också få sig ett privatliv. Å det ska hon väl få tycker jag.

Igår var det den 13:e december. Lucia. Fastän det var höstrusk ute.

Mys i stugan!

En vanlig lördag men ovanligt fint väder:

Neo 3 år!

Så har även denna helg passerat. Det har varit en rolig helg. Bad på fyrishov i fredags. Kalas igår. Dans idag på fm å sen bus med kompisen Ben. Det var en helnöjd kille som la huvudet på kudden ikväll.

Det sista plutten sa innan han somnade var:

-Mamma. Tack för alla paket. Å tack för godismuffinsarna. Å tack för alla Blixtensakerna å för Blixtentårtan. Imorgon, vill jag måla Blixtenbilar å klistra Blixtenklistermärkena. Gonatt mamma!

Ja söta lilla plutt. Neo å hans Blixten.... Vad är det med den där bilen? Som en drog för alla barn.... Neos godismuffins. Visst blir man glad av dom?

Kan inte hjälpa det...

..men så fort mina barn fyller år så bara måste jag titta på bilder från förlossning, bb å första tiden. Minns tillbaka och gråter en liten skvätt. Jag vet inte hur det kommer sig. Jag har väl alltid varit ganska blödig men jag har blivit så ruskigt sentimental de senaste åren.

Så nu sitter jag här. Minns tillbaka. För tre år sedan var jag helt ovetande om hur det var att vara mamma. För tre år sedan hade jag ingen aning om vad det var för krabat som bara 4 timmar senare skulle entra världen och förändra mitt liv för alltid.

Älskade lilla du. Du är världens bästa. Jag älskar dig så galet mycket.

Visst, vi bråkar....men fasiken va galet kul vi har!

Jag för exakt tre år sedan, har jäääävligt ont:

Sommaravslutning!

Vår familj har haft privilegiet att få vara tillsammans på heltid hela långa sommaren. Idag var sista dagen innan allvaret börjar. Bättre sommaravslut kan man inte få.

Vilken dag vi haft. Det har varit skratt så tårarna sprutat. Vad jag älskar att få leva ut alla barnasinnen till max. Neo i sitt ess var helnöjd med dagens utflykt. För den som inte besökt Junibacken - Gör det!

Neo längtar nu till förskolan. Så herrn hade svårt att komma till ro å somna ikväll, förväntansfull inför terminsstart.

Någon annan som har jäkligt svårt att komma till ro ikväll är jag. Jepp. Imorgon är det terminstart för mig också. Tillbaks i skolbänken. Ett och ett halvt års heltidstudier väntar. Fy fabian va kul det ska bli!

Otroligt men sant.

Det satt långt in. Men nu så.... 4 dagar utan nässpray. Inte ens täppt i näsan längre, trots besök hos katt igår. Om jag kunde skulle jag beställa en likadan katt. En sådan man inte snorar av. Iaf.

Tål att upprepas. 4 dagar/dygn utan nässpray. Skönt att slippa vara beroende.

Min näsa är snorfri. Å vems snorfria näsa är då det här?

Åter på hemmaplan.

Björkarna börjar bli gula, nätterna kalla, blåbären övermogna och grodorna hoppar iväg på nya äventyr. Då tyckte vi att det var dags att packa ihop å flytta hem. För den här gången.

Visst är det skönt att komma hem. Civilisationen i all ära. Men fasiken vad jag har njutit av tystnaden, stillheten och lugnet. Fast nu ser jag fram emot höst.

Min älskade bror....

....har gift sig!!! Dom var så vackra att det finns inga ord. Vilken jäkla dag!!! Vilken jäkla fest!

Fina fina...

...lilla Norpan.

Hemma i stauun!

Hemma några dagar. Det är skönt, att få landa hemma lite. Ta en paus. Från sommaren. Tros att det är bra mycket varmare här än vid stugan.

Neos tid i stugan handlar mest om grodor, maskar, insekter och fiskar. Å dom är det också skönt att få ta paus ifrån...

Sommar sommar sommar...

Vi är i stan ett par dagar. Åker imorgon till stugan igen.

Vad vi gör där?

Allt och ingenting.

Badar, fiskar, jagar grodor, odlar mask. klipper gräs, planterar blommor, sår frön, vattnar jordgubbsplantorna, brottas med mygg, gungar, hänger i sandlådan, hänger i poolen. Läser, busar, myser. Latar oss och bara är.

Just så.

Välkomna å häng med oss!

Underbara midsommar!

Hemkomna. Tillbaka till civilisationen. Tittar på bilderna från midsommarhelgen å ler...

Blomsterkransar, jordgubbsplantering, bus, färsk potatis, sill, dans kring midsommarstången, fiskdamm, grilla, bada, vattenkrig, familjemys, grilla och åter grilla.Skithärlig helg.

Men nu åter i staaun. Ont i bihålan som fan. T packar ihop på jobbet å jag bråkar med antagningen. Sally till sjukgymnast. Neo opereras. Tvätta. Diska. Städa....

Jag längtar tillbaka. Till huset. Till lugnet. Till att bara vara.

Ja, nu så...

Sally tog sig igenom helgens ettårsfirande. Åt tårta å fick massa fina presenter. Tack alla!!!Till något annat. Nu kanske vi kan se ett slut på storebrors öronproblem. Neo har äntligen fått en tid för operation. Insättning av rör i öronen. Nästa torsdag ska vi dit. Jag är ju inget fan av narkos å blev därmed nervös direkt. Jag vet att det kommer gå skitbra å att det är ett enkelt rutiningrepp som går fort. Men i alla fall. Det är det där med att helt å hållet överlåta åt någon annan. Nu dessutom att lämna ifrån mig min älskade lilla kille i någon helt främmandes händer. Känslan av att förlora fotfästet. Jag gillar det inte. Men...det här blir bra.Midsommar närmar sig å vi drar ut på landet imorgon. Till stugan. Det blir små grodorna, färskpotatis, jordgubbar å Rosé. Å solsken, såklart!

På lördag...

...blir min lilla tjej 1 år!!! Sallybally som jag trodde för evigt skulle vara mammas lilla spädis. Men ack så fel jag hade.

På ett år hinns det med mycket. Orden är fler än vad jag kan räkna på en hand. Minerna är otaliga. Bruden springer inte fram men tar sig på något vis en bit framåt. Ytterst lite, om det verkligen måste göras. Hon är bekväm....och smart!

På ett år har hon hunnit växa 20cm på längden, nästintill dubblat sin vikt och har ett huvudomfång lika stort som jag var lång när jag föddes.

Imorgon drar vi ut till stugan å blåser ballonger!

Så grattis till dig Sally!!! Min älskade lilla skitunge!!!

Välkommen juni!

Med juni månad kom sommaren. Den var efterlängtad. Några dagar ledigt tillsammans. Hela familjen.

Underbara dagar med sol, bad och bus.

Jag kan lova att det var två förväntansfulla killar som traskade ner till bryggan och metade här om dagen.

Och det var två minst lika nöjda och stolta killar som ett par timmar senare traskade hemåt efter att ha tömt en hink full av fisk.

Lycka.

Ikväll drar vi...

...ut till stugan! Några dagar i lugn och ro. Bara vi.

Jag hoppas på solsken och mycket frisk luft!

Det är absurt!

Tittar jag i kalender så inser jag att min lilla tjej fyller ett år om en och en halv månad. Ett år om en och en halv månad! Jag undrar; vad hände med tiden? Det känns som om det var igår hon var en liten spädis å inte ville annat än å snutta mammas tutte. Nu en sprallig liten skrika som vet vad hon vill. På ett sätt är det skönt att ha passerat spädistiden och nu snart även bebistiden. Men samtidigt lite vemodigt. Jag frågar mig själv, får jag uppleva det igen?

Ja, det vet varken jag eller du. Det vet bara framtiden.

Men en sak vet jag. Sallybally älskar sin Pluto!

Min luffare på vägen!

I lördags var påskharen ute vid våran stuga och hängde påskpresenter i gungställningen. Sandlådeleksaker, såbubbelmackapärer och en Blixten McQueen drake. Den flög vi med. I lördags, i söndag och...i måndags. Helt otroligt att haren hittade dit, det ligger ju lite ensligt ändå. Men kul för barnen. Neo var helt till sig.

Jag har längtat tillbaka hela veckan.Till vårat andra hem. Imorgon åker vi ut igen. Underbart. Påta, plåta, strosa, busa, gunga, gräva, mysa. Och flyga drake. Såklart!

Underbara vår!

Våren är kommen. Vi hade en underbar helg ute i stugan. Vi alla mår bra. Jag njuter.

Min fina familj.

Nu jäklar!

Efter några nätter i landstingets sköna Hästens sängar så är vi åter hemma. Sallybally har en virusorsakad lunginflammation. Lillskruttan var riktigt risig, som en liten trasa, men nu är hon nästan sitt vanliga jag igen. Med detta inlägg får alla bacilusker försvinna. Vi vill inta ha påhälsnigar av dom på länge länge å jag tänker efter dessa rader glömma bort allt vad sjukdomar heter för ett tag.

Nä ladda batterier. Sen ska det njutas av härliga våren. Tussilago, värmande solen, lera och vattenpölar. Underbart!

Hjulen på bussen snurrar runt runt runt...

...runt runt runt...runt runt runt!

Å det är det inte bara hjulen på bussen som gör. Vi gör det. Eller snarare. Våra sjukdomar. Barnens sjukdomar.

Om än ännu värre nu. Denna gång stannade det inte på förkylning och öroninflammation. Eller storebror har öroninflammation nu. Men alvedon gör susen.

Lillasyster har drabbats hårdare. Lunginflammation. In i sjukhusets galna virrvarr. Så liten, så rädd.

Stackars stackars min älskade lilla tjej. Saknar så det gör ont. Tänker på henne dag som natt. Lilla lilla skruttan. Måste detta vara det sista på ett tag. Pappa T är hos henne.

Kom hem nu!

Ljusare tider.

Klockan omställd, varmare väder (ja, med undantag för idag då) och friskare barn. Vi går mot ljusare tider och det tackar jag för.

Men jag är ännu kvar i vintermörkrets lunk. Vet inte varför.

Nu så!

Igår ringde en läkare till mig. Svaren på odlingar som gjorts på Sally hade kommit. Hon har dragit på sig en bakterie, det är den som gör att hon inte blir bra. En bakterie som är resistent mot all antibiotika hon hittills fått. Så nytt recept, ny medicin å efter tre doser har vinden vänt. Läkaren sa att det skulle vända snabbt. Å idag verkar hon inte ha feber å så bra som hon sovit inatt har hon inte gjort på sex veckor. Yes! Äntligen.

Efter research om bakterien så ryser jag av bara tanken på vad hon hade kunnat drabbats av om det inte vore för vårt svenska vaccinationsprogram. Ödem, hjärnhinneinflammation... Så jag tackar och bockar. Känner mig lättad över att få klarhet i vad det varit frågan om.

Nu jäklar ska det njutas av vår, sol och ljusare tider!

Status:

Still snorig. Fortfarande feber. Fortfarande trött. Vårdcentralen och barnakuten igår. Inget resultat. Ingen hjälp.

Va i helskotta är detta?

Aldrig att det bara är virus, som läkaren i all hast påstår på barnakuten. Lättast så, går fortast så...för dom. Ännu en patient avklarad för dagen, typ.

Jag är less på sjukdomar. Jag tycker synd om Sally.

Har hon feber imorgon då åker jag fanimej tillbaka till barnakuten och går inte därifrån förrän jag fått veta vad som är fel.

Jag känner det på mig. Det är något.

Den här lilla sötnosen...

...får man om man är sjuk och måste ta massa prover. Prover både här och där. I fingret, i halsen och långt bak i näsan.

Sally har varit så duktig idag. Tösen firade sin 9-månaders dag hos farbror doktor. Resultatet blev en gottepåse med sig hem med ännu en omgång antibiotika, ännu starkare. Mot inflammation i båda öronen.

Så kul hade hon idag. Fick sin första bil. Hon gillar den skarpt!

Inre känslan sa att ngt var fel. Inre känslan ska man lita på och lyssna till för den talar oftast sanningen.

Det kunde varit värre. Men iaf, jävla skit!

Allt är relativt...

...och ens egna verklighet ligger en närmst om hjärtat. Så vad ska jag säga. Jag är i stunden aptrött på sjukdomar. Tycker synd om mina barn.

Sjuka. Griniga. Å allt annat än sig själva.

Förkylningar, ögoninflammationer och öroninflammationer. Snor, slem, var, tårar, feber, diareér, mediciner, värk....

Jag vet. Det är inte så illa. Men just nu känns det så.

Efter några få behandlingar börjar man känna igen lillasyster igen. Men hon är fasiken inte grann. Hennes annars så stora, klara och busiga ögon är utbytta mot två kladdiga, variga, svullna och två rinnande trötta ögon.

Egentid med...

...storebror är vad jag har fått denna helg. Pappa T och lillasyster åkte hem till farmor och farfar. Jag o Neoboy stannade hemma. Vi har haft så mysigt. Hittat på en massa saker och tagit vara på egentiden till 100 procent. Men fasiken vad jag har längtat efter lilla S.

Som pricken över i:t så verkar det som om denna annars superhärliga helg avslutas med en påbörjad öroninflammation...för storebror. Håller tummarna att det inte är något.

Phuu!

Läkaren kom och han kunde konstatera att det inte var någon ny elak öroninflammation. Men den hon fick förra veckan vill inte riktigt ge med sig. Fortsatt behandling ett par dagar å så hoppas vi på att den är puts väck sen.

Tycker hon kämpar på bra. Jag vet ju hur djävulskt ont det kan göra.

Ännu en underbar...

...helg i stugan. Jag blir mer och mer övertygad om att vi har träffat mitt i prick. Det känns så rätt.

Där har Neo sin Mamma mu och Kråkan som plockas fram först av allt. Han pysslar och donar med dom där två i timmar. Frågar man honom här hemma vad han vill titta på när det är tvdags, ja då är svaret självklart. Titta på Mamma mu och Kråkan! När det är läggdags och det vankas godnatt saga så är det varje kväll samma ritual. Mamma ska läsa om när Mamma mu får ett sår. För honom så självklart, så givet. Och visst. Jag gillar Mamma mu. En skön kossa med fina budskap. Börjar bara bli en aningens less. Men vad gör man inte för sin lilla juvel?Min andra lilla juvel är det mest synd om för tillfället. Hon snorar och hostar. Sitter i skrivande stund och väntar på hemläkarjouren. Ska kolla öronen. Har precis avslutat en antibiotikabehandling för öroninflammation. Men blodflagor ur örat verkar inte riktigt bra. Så jag tar det säkra före det osäkra men håller tummarna att det bara är ännu en dum förkylning och att det torkade blodet bara är rester från inflammationen.

Råttor, kärlek och en jäkla massa minusgrader.

Ännu en helg spenderad i "sommarhuset". Helgen gick i tema råttjakt. Eller egentligen är det små söta möss. Söta så länge man stöter på dom i skogen. Äckliga att ha inomhus. Trots att det var det jag ville, att dom skulle försvinna, så kunde jag inte låta bli att tycka synd om dom 2 små som låg i diket efter att T kastat dom där. Mitt verk. Jag köpte fällorna och jag riggade dom. Pang. Sen var dom döda. Jag och Neo höll en begravningsceremoni och sjöng bä bä vita lamm för dom. Efter det kändes det bättre. Ett värdigt avsked.

Nu är det slutsprunget för den där lilla rackaren.

Musmord till trots. Det var en jättehärlig helg i huset som avslutades med ett uppskattat besök av Fia med härliga familjen. Det var sol och alla var glada. Härligt.

Idag är det kallt. Jäkligt kallt. Men trots det är jag alldeles varm i hjärtat. Bästaste T skickade mig på fotbehandling idag. Det var bland dom bättre 90 minuterna i mitt liv kan jag meddela. 90 minuter ostörd läsning av kvalitetsblaska samtidigt som någon skär, filar, masserar och lackar mina stackars bortglömda fötter. Jag gick därifrån med helt nya. Svävade fram.

Kommer hem till dom allra finaste raderna nerpåtade på ett A4 och en alldeles underbar present från min familj. Passade på att köpa en våroutfit till min T när jag var på stan och slog därmed två flugor i en smäll. Nya kläder till honom och ögongodis till mig. Fan va snygg han är!

Det enda som kändes lite trist med den här dagen var att storebror hade hunnit somna innan jag kom hem. Jag vet att det inte är helt lätt att bli storebror när man själv är liten. Har märkt på honom att han haft det tufft ett tag nu. Mycket känslor att tampas med och två oförstående föräldrar. Jag måste försöka ännu mer märker jag.... Men iaf. Jag hade köpt en muntra-upp-dig-du-är-världens-bästa-storebror-som-finns-present. Men den trumpeten få han när han vaknar imorgon istället!

Ett ljuvligt hjärta damp ner i vår brevlåda idag också. Tack. Det värmde.

Underbara helg!

I fredags gick flyttlasset. Till vårt sommarhus, lantställe, stuga....eller vad det nu ska kallas. Har inte bestämt mig än. Snälla mamma å pappa följde med å hjälpte till. Å så äntligen var vi där. En gourmetmiddag ala korv och sen blev det en massa plock.

Helgen har varit lugn. Och väldigt tyst. Det är så tyst där ute i skogen att man faktiskt kan höra den. Tystnaden. Jag älskar det! Det har varit familjemys på högsta nivå och Neo har gått på upptäcksfärd. Det här är alldeles perfekt för oss.

Nu är det slut.

Mina kära vänner. Nu ska ni slippa få alla mina mail jag sänder er angående alla mina nya inköp. Så som digitalkameror och datorer. Så i fortsättningen så får ni istället kontakta mig om ni är nyfikna på vad jag inhandlar. Nu är det helt enkelt slut på mina infobrev! Jag hoppas ni inte blir alltför besvikna.

Ps.Min son står här bredvid mig och morgonbajsar...

Tandtrollen!

Storebror har många tänder. Dom måste borstas. Han vet det och vi vet det. Men han hatar att borsta tänderna. Det har alltid bråkats här hemma när det blivit dags för tandborstning. Ända tills jag började prata om dom små trollen i munnen. Först var dom läskiga. Nu är dom bara spännande och Neo älskar att höra om dom små trollen. Jag själv nötte sönder min bok om dom. Karius och Baktus, tack för att ni finns! Nu borstas det tänder helt utan bråk.

Karius och Baktus är fina små tandtroll dom.

Ett annat litet tandtroll är mammas lilla tandtroll. Å hon är bara för go!

Kan inte riktigt fatta det!!!

Jag har lite svårt att få in det. Att fatta det. MEN om exakt en vecka så är det fritt fram för mig att ta steget in genom denna dörr:


Ytterdörren till vårat sommarhus. Ahh ska bli såå lovely. Som jag har väntat och längtat! Har fyndat lite möbler och inredning second hand. Å så får vi ärva lite saker. Någon gång i vår sätter vi igång å fräshar upp stället lite.

Men något som skall fräshas upp inom väldigt kort är vårat hemska badrum. Det är verkligen på tiden. Till hjälp har vi bästaste pappsen (ja, ännu har både jag å T tummen mitt i hand). Känns tryggt. Då vet man att det blir riktigt gjort!

Idag var det "besiktning" av lillan. Hon sköter sig. Fick ett stick i vardera ben å skrek i högan sky. Storebror hämtade jag igår lila om hakan. Så går det när man är på höjder man ännu inte riktigt behärskar.

Trollungar!

Mammas små trollungar. Trollunge 1 och 2! Neoboy och Sallybally! Jäklarns vad dom kan göra mig galen ibland. Men jäklarns vad tokkär jag är i dom!!!

Gott nytt...

...säger jag till alla som kikar in!

För att summera år 2010 (ja, det är klart man måste göra) kort så var det ett år då mkt hände. Jag hade påtat ihop en 2010 års resumé till gänget på nyår. Det var 4 A4. Det jag vill säga....det hände ganska mycket. Det absolut största för mig var 18:e juni, dagen då Sally tog mig med storm. Underbara tjej!

Aftonen igår firades hemma hos vänner...med vänner. 7 vuxna och 7 barn. Supertrevligt, supergott å supermysigt. Barnen var glada å busade runt tills dom stupade. Vi vuxna spelade spel...tills vi stupade. Ja, det var en skitbra kväll på alla sätt och vis. Tack!

Första dagen på året har varit ganska slö. Vi har helt enkelt laddat för årets andra 364 dagar. Dom ser jag fram emot!