En kaffe...

...i lugn och ro. Barnen sover (iaf ett tag), det är tyst. Ska ta en kopp till. Bara för att jag just nu njuter av lite lugn och ro. Å då är det värt att få sig en koffeinkick och ligga sömnlös ett par timmar.

Neo närmar sig 2 år. Det märks. På humöret. Inte blir det bättre av att vara sjuk. Men han är en go trotsig liten kille. Om än en aning envis.

Sally. Idag 2 månader gammal. Sjukt. Det har gått fort. Samtidigt som det känns som om hon alltid funnits hos oss. Hon är en sån självklar del av mitt liv, vår familj.. Hon är ett riktigt charmtroll. Glad.
Läkarkontroll för lilltösen idag. Hon briljerade. Om än lite blygsam med sin viktuppgång. Men jag vägrar börja väcka henne på nätterna för att tuta i mer mat. Varför väcka en björn som sover? Nä. Hon mår ju för bövelen bra. Och växer. Tror hon sprattlar av sig några gram i veckan.

Tänk vad orörlig man var för 2 månader sedan. Visst, ska inte säga att jag är en atlet idag heller. Men jag kan iaf knyta min skosnören själv och jag kan ha min son i knät utan en enorm mage som tar emot. Det mina kära vänner, det är alldeles underbart.