...från en minst sagt otålig höggravid.
Värkarna/förvärkarna som jag haft mer eller mindre sen i torsdags em är nu som borta med vinden. Eller..kommer någon enstaka i timmen kanske. Men alla känningar att nu jäklar kommer bebis snart, är helt borta.
Jaha, så var det med det. Snopet. Minst sagt. Helt olikt förra gången.
Men det måste varit menat, att det skulle avta så vi kan vara hemma ett tag till... med en febrig Neo. Inte sjuk på ngt annat sätt. Bara feber och febergnällig.
Nu till något roligare. Något helt fantastiskt.
Jag har blivit faster idag. Till en liten Kotte!! Grattis till er, Tonytiger och moster Apanson. Längtar tills jag får träffa er!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tråkigt att det luras så, men roligt för T och A att det gick bra. Jag hoppas varje gång det ringer att det är klart för Er också. Ha det bra.
SvaraRaderaR-M