...träffade jag tjejerna hemma hos Maria. En god middag i sällskap av mina allra bästa vänner. Vi känner varandra utan å innan. Är det något som tynger mig...ja, då vet jag att jag alltid kan gå till mina vänner. Å jag vet att dom kommer till mig om dom grubblar över något. Är jag glad, stolt, lycklig över något...ja då delar jag det självklart med dom. Mina vänner...finns alltid där. Vad som än händer. Kan inte annat än å hålla med Fia. Jag kan inte tänka mig och vill inte leva utan er!!!
Älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar