Vardagen är inte alltid rolig.

Skolan tar inte alla mina vakna timmar på dygnet. Men tydligen tillräckligt många timmar för att Neo imorse var ledsen, grät, å inte alls ville gå till förskolan. Han ville vara hemma å leka med mamma. Å han tyckte absolut inte att jag skulle åka till skolan. Kanske är det bara så att vardagen hunnit i kapp min pöjk efter julledighet? Men iaf....

Det händer mycket inom storebror nu. Det kommer korta perioder med lite lugn men ofta är det känslostormar. Raseriutbrott, besvikelser, krokodiltårar och skrikattacker. Frustrerad över att ha en mamma och en pappa som aldrig förstår. Nya funderingar och frågor varje dag. Å mamma är dum å mamma är snäll.

En kille som väljer rosa framför blått, kramar den han vill, inte låter sig charmas om han inte är på humör. Som bestämt vet vad han vill ha på sig varje morgon och som är ännu säkrare på vad han INTE vill ha på sig. Som plötsligt lägger pussel, snabbare än vad jag kan och som älskar att bygga olika skapelser av lego. Fast det bästa han vet är ändå att retas med lillasyster! Det finns inga ord för hur tokmycket jag älskar honom!

Besviken på snöslask å besviken på tomten.

Julen var mysig. Alla blev glada över att få träffa tomten. Så här i efterhand så har det kommit fram att Neo var lite besviken på honom. Besviken för att han inte fick den där "dumma spindemannen dräkten" som han skulle ha på sig när han var arg. Men jag är övertygad att han kommer över det. Å att han kommer att förlåta Tomten eftersom han kom ihåg att ge Neo en rosa gitarr med Blixten bilder på. Å då kan man väl inte annat än att förlåta?

Snöslask snöslask. Vad är det med denna vinter? Kan vi inte få en vecka med snö? Bara en endaste. Så vi kan få bygga snögubbar som inte smälter på ett par timmar, åka pulka nerför snötäckta backar å få va ute å leka så det biter i kinderna av kylan så att man blir sådär härligt rosig. En vecka...eller två. Det är lagom. För mig.

Nytt år. Nya löften. Nya händelser. Det finns mycket att se fram emot det här året. Mitt nätverk kommer definitivt att växa. Från olika håll och kanter kommer det att poppa upp nya små liv. Jag längtar efter att få träffa dom allihopa.

Vissa saker är väl kanske mindre roliga. Å är det något jag lovat mig själv så är det att ta vara på och uppskatta vår tid. Den är sårbar. Alltid.

Lillskruttan som i våras grät bara en främmande person tittade på henne har kaxat på sig. Inskolningen har gått så in i basken bra. Inte en tår. Inget annat än en glad tjej på upptäcktsfärd som glatt vinkar hej då till papi. Jäklarns vad stolt jag var idag på mötet när förskoleläraren berättade hur imponerad hon var av våran lilla tjej. "En nyfiken, trygg och bestämd tös som vet vad hon vill". Ja, det är Sally det!