...med det nya året!
Det slår aldrig fel. Varje nyårsaftonsmorgon vaknar jag alltid lika sentimental. Jag vet inte vad det är men nyårsafton för mig är en underlig dag. Nästan lite kuslig. Samtidigt är jag förväntansfull inför det nya året. Året som komma skall.
Men allra mest så vaknar jag denna morgon och tänker tillbaka på året som varit. På allt som hänt. Allt som passerat.
För mig har år 2009 varit ett år som runnit iväg...fort. Mycket fort.
Mina fina vänner har fått små bebisar. Dom som man gått och längtat efter. Plötsligt var dom här. Så fina, så ljuvliga.
Rätt som det var så var vi sedan på andra hälften av året. Neo fyllde ett år och kort därefter bestämde han sig för att det inte längre dög att hasa sig på rumpan utan han skulle minsann också krypa. Jag gick åter tillbaka till mitt arbete och delade förädrarledigheten med pappa T. Nästan fjorton och en halv månad gammal tog Neo mamma med häpnad och tog sina första steg. Och nu..kort därefter så är det knata, dansa och snurra runt det han älskar och gör allra mest. Hans ord har blivit fler..och tydligare. Helt plötslig har kommunikation nått en ny dimension i vår lilla familj.
Men däremellan alla glädjeämnen så har detta år även fyllts av sorg...och saknad. Min älskade morfar lämnade oss under hösten. Han dog så som han alltid önskat att det skulle bli. Knall och fall, som om han regiserat sin bortgång själv. Sedan var det käre farmor som nyligen lugnt och stilla somnade in. Minst lika saknad.
Två som lämnat detta liv. Men två nya små frön som gror.
Min bror och hans A ska ha barn i juni. Jag är så glad och lycklig för deras skull.
Jag avslöjar nu med glädje, lycka och kärlek att det andra lilla fröt växer och gror.... i min mage. Neo ska bli storebror!!! Lite komiskt att även Norpan (lille plutt i min mage) beräknas att titta ut i juni. På exakt samma BF som min brors lilla frö.
Så ja, år 2009 har varit ett mycket blandat år.
Och om jag får sia framtiden så tror jag att nästa år, 2010, kommer att bli ett mycket bra år. Jag längtar!
