Er önskan...

...min lag:

Jag överlevde..

...första arbetspasset! Första natten på avdelningen är nu avklarad. Det var helt ok. Så det blir nog bra. Helst skulle jag vilja vara hemma med Neoboy ett år till, MINST.

Igår var dagen ångest. Jobbångest.

Idag var dagen trötter. Från att normalt gå å lägga mig vid nio-tio tiden så var jag ju vaken hela natten på jobbet. Å idag har Neoboy hållt mamma vaken mer än han borde och mer än vad jag ville. Men det blir nog rutin på det också, med tiden.

Nu är jag appigg å tippar på att det inte blir läggdags inom de närmsta timmarna.

Jaha..

...hörnini. Idag är det fredag. Fredagen innan måndagen då jag börjar jobba. Kan inte riktigt fatta, eller vill väl helt enkelt inte ta in det, att jag faktiskt ska börja jobba igen. Inte vara hemma med Neo själv längre. Fast det blir kul å bra för både N och T att få lite mer tid med varandra.

Får se hur det blir att ställa om från natt till tidiga morgnar med Neoboy. Förr (innan N fanns) gick det jättebra med omställningen natt-dag dag-natt. Men då kunde jag också välja en slödag eller en sovmorgon. Det går inte nu längre.

Men ska jag vara ärlig så känns det lite olustigt att börja jobba igen. Inte det att jobba, det ska bli lite kul. Utan mest faktiskt att åter infinna sig på sjukhuset. Det har liksom knutit sig i magen så fort jag varit på sjukhustes mark, ända sedan förra årets sjukhushistora.... Men det blir nog bra! (intalar jag mig iaf)

Paaapaaa aka Gert!

Neo ser en bild på Gert Fylking och utbrister PAAAPAAA!